Harare, 070423 (IPS) – Miljontals zimbabwier kämpar för att överleva dag från dag och tiotusentals ger upp och lämnar landet varje månad. Oppositionen menar att grannländerna inte tar sitt ansvar för utvecklingen i Zimbabwe vilket riskerar att drabba dem själva.
43-åriga Patiences dag startar vid fyra på morgonen då hon ger sig iväg till Mbare Musika-marknaden i huvudstaden Harare. Där köper hon grönsaker som hon under dagen säljer vidare till ett lite högre pris. Hon är ensamstående mamma och försöker försörja sin familj på de cirka 10 000 zimbabwedollar hon drar in på en dag men pengarna räcker inte. 10 000 zimbabwedollar motsvarar omkring 40 US dollar enligt den officiella växlingskursen men på den parallella markanden är det inte mer en halv dollar. – Jag har inget val. Jag måste fortsätta kämpa men livet börjar bli outhärdligt för mig och mina barn, säger Patience som inte vågar bli citerad med sitt riktiga namn. Hon säger att levnadsvillkoren fortsätter att försämras dag för dag och hon oroar sig för framtiden.
I början av året märktes en växande desperation bland landets löntagare. Läkare, sjuksköterskor och lärare inledde protester mot låga löner och dåliga villkor. Därefter, i början av mars, greps oppositionsledare och ledande personer inom det civila samhället och anklagades för anstiftan till våld. Efter det har polis och militär varit mer synliga och aktiva. Patruller har placerats ut längs alla större vägar i landet och medlemmar av den politiska oppositionen trakasseras och grips dagligen. Vanliga invånare terroriseras ständigt av polis och militär.
– Det har blivit otäckt. Vi har inte längre friheten att vara ute och gå på nätterna i vårt eget land, säger en man som vi kan kalla Stanley, som bor i Highfield i Harare. Inte heller Stanley vill bli citerad med sitt verkliga namn. Han säger att han letar efter en möjlighet att lämna landet.
– Mitt hopp om en förändring i Zimbabwe minskar varje dag, säger han. Tiotusentals zimbabwier uppges lämna landet varje månad på jakt efter en bättre framtid i grannländerna.
– Om inte de politiska ledarna i regionen uppfyller sin moraliska plikt och intervenerar i Zimbabwe kommer den zimbabwiska flyktingströmmen att påverka deras egna länder och destabilisera regionen, säger Ernest Mudzengi, medlem i NCA, en paraplyorganisation som arbetar för förändringar av Zimbabwes konstitution. Nästa år är det val i Zimbabwe och betraktare och invånare fruktar att det kommer att öka spänningarna i landet och skapa en ännu större flyktingström.
Och den regionala samarbetsorganisationen SADC uttalar sig fortfarande försiktigt om krisen i Zimbabwe. De enda undantagen har varit Botswana och senast Zambia. Kritiken mot Zimbabwe uteblev i princip vid det senaste SADC-mötet. – SADC borde ha intagit en mycket djärvare attityd. Thabo Mbeki har varit ineffektiv. Jag tvivlar på att han har ändrat sin inställning till tyst diplomati efter toppmötet, säger John Makumbe som undervisar i statsvetenskap vid universitetet i Zimbabwe. Sydafrikas president Mbeki har av SADC fått i uppdrag att skapa en dialog mellan det zimbabwiska oppositionspartiet MDC och regeringspartiet Zanu-PF. Men detta har ännu inte givit något resultat. Zimbabwes informationsminister Sikhanyiso Ndlovu har upprepat Zanu-PF:s inställning att MDC är “ett parti som sponsras av västländer och som inte kommer att ges någon speciell behandling framför inhemska partier”.
– Vår regering bryr sig inte om dialoginitiativet eftersom SADC inte har var tillräckligt bestämda. Om de vill uppnå någon effekt måste de vara tydliga och ihärdiga, säger människorättsadvokaten Jacob Mafume.
Hilda Mafudze, medlem i MDC och före detta parlamentsledamot, säger att problemen i Zimbabwe kommer att påverka inte bara regionen utan hela Afrika om inget görs. Hon menar att Zimbabwes grannländer genom att inte agera bryter mot de regler de själva satt upp inom Nepad, New Partnership for Africa's Development. – Om de afrikanska länderna lägger armarna i kors vad gäller Zimbabwe så kommer Nepad-projektet att misslyckas, säger Mafudze. Organisationen Centre for Peace Initiatives Africa, CPIA, är mer positiv till SADC:s agerande. De tror att dialogen mellan MDC och Zanu-PF kan få positiva resultat. Organisationen har arbetat med dialogmöten mellan regeringen och oppositionen i Zimbabwe de senaste fyra åren. – Vi uppmuntrar de politiska partierna att kompromissa för vår nations skull. Dialog är nyckeln till att lösa vår kris, säger Rena Chitombo, kommunikatör på CPIA.
Den socialistiska zimbabwiska organisationen ISO tror inte att grannländernas inställning kommer att lösa krisen. De anser att medborgarna själva kommer att vara tvungna att tvinga regeringen att ändra sin politik.
– Vi kan inte vänta på att någon utifrån ska hjälpa oss. Vi håller vårt öde i våra egna händer. Vi måste organisera en serie demonstrationer tills regeringen ger med sig, säger Mike Sambo, samordnare på ISO.
