Colombo, 070419 (IPS) – En gång i tiden var Sri Lankas te landets solskensgröda och främsta exportvara. Men så är det inte längre – på grund av den stora bristen på plantagearbetare, som inleddes med massutvisningen av indiska tamiler på 1960-talet.
I oktober 1964 skrevs ett avtal mellan Indien och Sri Lanka enligt vilket 600 000 plantagearbetare, som blev benämnda “indiska tamiler”, skulle repatrieras till Indien. Ungefär 375 000 av dessa fick istället lankesiskt medborgarskap, men många av dem fick flytta till öns norra och östra delar där många av Sri Lankas tamiler redan bodde. För dem som blev kvar i teodlingsdistrikten har med tiden traditionen att barnen ska gå i föräldrarnas fotspår gått förlorad. Nya möjligheter har gjort att många av plantagearbetarnas barn istället studerar och gör andra karriärval. – Jag kommer inte att skicka mina barn att arbeta på plantagen. Jag vill att de ska bli lyckliga och få andra arbeten, säger P. Jayarani som arbetar på en teplantage i Hatton. – Det finns ingen värdighet i arbetet på en teplantage.
S. Rajeswarie, som också är plantagearbetare och har indiska rötter, vill inte heller att barnen ska följa i hennes fotspår. – Jag har jobbat här de senaste 13 åren och mitt liv har inte blivit bättre. Jag tänker inte skicka mina barn till att arbeta på en plantage även om de skulle be om det, de är värda ett bättre liv.
De indiskättade plantagearbetarna skickades från delstaten Tamil Nadu i Indien till Sri Lanka för mer än ett århundrade sedan av den dåvarande brittiska kolonialmakten. Dagens plantageägare bekräftar att allt färre indiskättade barn vill följa tidigare generationers yrkesval.
Samtidigt har även chefsjobben inom teindustrin förlorat i status. För några decennier sedan kunde de som gått ut landets finaste utbildningar med högsta betyg börja arbeta på plantagerna som mellanchefer. Det var ett liv som lockade, med ett boende i koloniala villor och ett stort antal tjänare, samt ett socialt liv centrerat kring de vackra societetsklubbar som britterna lämnat efter sig. Men i dag är situationen annorlunda – många arbetare har organiserat sig fackligt och är bättre medvetna om sina rättigheter, vilket bland annat resulterar i många strejker. Och för unga chefer är detta en situation som de har svårt att hantera.
– Gifta män i mellanchefsställning tycker inte om att arbeta i teindustrin, till skillnad från hur det var förut, säger J. Abeywickrama, minister på departementet för landets plantager. Varje år minskar både antalet mellanchefer och plantagearbetare i landet. Av de cirka en miljon människor som jobbar och lever på teplantagerna arbetar i dag bara 400 000 i själva teindustrin. Enligt Malin Goonatillake, ordförande för Teplantagägarnas förbund, jobbar i dag 1,9 personer i varje hushåll som bor på plantagerna med teodling. Tidigare var siffran 2,6.
– Det betyder att färre familjemedlemmar som bor på plantagerna arbetar där. Antagligen arbetar de någon annanstans medan de kan dra fördel av alla fördelar med att bo på plantagen – som gratis bostad, gratis hälsovård för barnen och barnpassning medan föräldrarna arbetar, säger Goonatillake. Goonatillake tror att de plantageägare som har svårt att hitta arbetskraft kommer att satsa på en mer industriell teplockning med hjälp av saxar. Samtidigt är Sri Lankas te känt för att just vara skördat för hand, och den finns en oro för att marknaden ska reagera negativt om detta förändras.
Sri Lankas te är enligt många världens främsta. Men på senare tid har inga nya plantager startats i landet, och vissa av de största teföretagen har sålt verksamheten för att istället satsa på andra branscher. Numera är klädindustrin samt hemskickade pengar från lankeser som lever utomlands de främsta källorna till inkomster från utlandet. Förra året drog teexporten in motsvarande 0,8 miljarder dollar, medan klädindustrin inbringade 2,7 miljarder dollar, och 2,1 miljarder dollar skickades hem av lankeser som jobbar i andra länder. Intressant att notera är att i alla dessa tre sektorer har kvinnor en särskilt viktig roll. Det är med andra ord landets kvinnor som håller ekonomin igång.
