Manilla, 070403 (IPS) – För fem år sedan sköts Evangeline Hernandez dotter, som var människorättsaktivist, ihjäl av filippinska milissoldater. Nu leder Hernandez en organisation som kämpar för att rättvisa ska skipas.
Evangeline Hernandez dotter Benjaline var 22 år gammal då hon mördades tillsammans med tre andra människorättsaktivister i april år 2002. De var på väg till Arakan-dalen i provinsen Cotabato i Mindanao, för att undersöka de lokala böndernas livssituation.
– På den tiden hade jag ingen aning om att ett forskningsuppdrag kunde vara farligt, säger Evangeline Hernandez till IPS.
Ett ögonvittne har berättat att de tre aktivisterna åt lunch i en avskilt belägen hydda när beväpnade män – en befälhavare från armén samt en grupp rekryterade civila medhjälpare, så kallade milismän – utan förvarning började skjuta mot byggnaden.
Ett av offren dödades då han försökte fly. De båda andra tvingades ned på knä med händerna över huvudet, och sköts sedan med flera skott, enligt vittnet.
Familjerna till de mördade aktivisterna har anmält de påstådda förövarna, men åklagaren är efter fem år fortfarande inte färdig med fallet och de anklagade männen går än så länge fria mot borgen.
Organisationen Karapatan, som Benjaline arbetade för, har dokumenterat 839 sådana här utomrättsliga avrättningar mellan januari 2001 – då Gloria Macapagal-Arroyo tog över som president – och 14 mars 2007. Enligt den regeringsgranskning som genomfördes på uppdrag av Arroyo i maj 2006 är siffran dock 118.
Utomrättsliga avrättningar – eller, som vissa säger, “politiska mord” – är summariska avrättningar och beskjutningar som genomförs utan att de sanktionerats av någon domstol. Offren i Filippinerna har oftast varit politiskt engagerade individer, människorättsaktivister, präster, lärare, bönder och arbetare.
Det ökande antalet politiska mord fick i september 2006 flera personer vars närstående fallit offer för våldet att gå ihop och bilda organisationen Hustisya (Rättvisa), och Evangeline Hernandez är i dag gruppens ordförande.
De fem år som gått sedan mordet på dottern kan tyckas vara lång tid att vänta på rättvisa, men Evangeline Hernandez säger att liknande fall kan ta upp till tio år att få upp i domstol i Filippinerna. Och en rättegång är ingen garanti för att rättvisa skipas, även om det finns ögonvittnen, menar hon.
Hernandez hoppas att Hustisya tillsammans med andra aktivistorganisationer ska lyckas pressa Arroyo till att vidta kraftfulla åtgärder mot de politiska morden, men noterar också att det starka uttalande som FN:s rapportör om utomrättsliga avrättningar, Philip Alston, gjorde i mars inte nämnvärt tycks ha påverkat regeringen.
“Hur många har dödats?” frågade Alston i sin rapport, efter att i februari ha spenderat tio dagar med att granska morden i Filippinerna. “Är det 25, 100, eller 800?… Antalet är inte vad som räknas. Följderna av den här typen av mord, även om de är begränsade i antal, är nedbrytande på flera sätt. De skrämmer civila aktörer, de skickar ett meddelande om att alla som inte har högt uppsatta kontakter kan utsättas, och de undergräver allvarligt det politiska klimat som är nödvändigt att skapa om en lösning på problemen i det här landet ska hittas.” Alston krävde den 22 mars också att regeringen överlämnar den lista som militären upprättat över grupper och individer som den anser vara “olagliga”, och många förväntar sig nu att FN-rapportören ska författa en slutgiltig rapport inom några veckor, som på ett avslöjande sätt fördömer armén för inblandning i de utomrättsliga avrättningarna.
Hernandez och andra MR-aktivister menar dock att det är Arroyo själv som måste fördömas och hållas ansvarig för morden.
– Till och med jag, en vanlig mamma utan någon tidigare erfarenhet av politik, inser att Arroyo som statsöverhuvud har makt över det här. Om inte så betyder det ju att hon saknar kontroll över sin egen armé, säger Evangeline Hernandez.
