Belgrad, 060828 (IPS) – Var och varannan person verkar ha blivit spion i Serbien. Buggningsutrustning, dolda kameror och annan övervakningsutrustning är inte längre bara verktyg i polisens arbete, utan allmängods i var mans hem.
Försäljningssiffrorna för övervakningsutrustning har fördubblats under de senaste tre åren. Sladdlösa mikrofoner, mikrokameror och olika slags buggningsutrustning som är utformad så att de får plats i knappar eller pennor är några av de saker som toppar listorna.
Milan Kovacevic driver en affär som säljer sådan utrustning i Novi Sad. Han berättar att mycket av det som säljs i hans affär hamnar i privata hem.
– Våra främsta köpare är kvinnor som vill veta om deras män bedrar dem. De är angelägna om att få bevis för om deras farhågor har någon grund, och de är beredda att betala ett högt pris för det, säger han.
Minimala kameror och millimeterstora mikrofoner kan placeras i lampor, ramar, sängar och badrum. Apparater som fångar mobiltelefoners textmeddelanden är särskilt populära.
– Fantasin hos våra kunder är oändlig, nästan lika stor som deras vilja att veta sanningen, säger Milan Kovacevic.
Efter att Slobodan Milosevic fråntogs makten år 2000 upptäckte dussintals oppositionsledare, däribland nuvarande utrikesminister Vuk Draskovic, att de varit övervakade. En ny lag har därför instiftats, som kräver att serbisk polis får tillstånd av landets Högsta domstol för att bugga telefoner och på andra sätt elektroniskt övervaka människor. – Tiderna förändras. Numera är det inte den politiska oppositionen som buggas, utan privatpersoner som misstänks leva dubbelliv, säger sociologen Stjepan Gredelj.
Dragan Trivan på detektivbyrån Protecta säger att branschen aldrig tidigare blomstrat som nu. Kidnappningar, drogmissbruk, sekter och äktenskapsbrott är vardagsmat för dem.
– Vi upptäckte att några framgångsrika affärsmän hade flera familjer parallellt runt omkring i Serbien. Det var allvarligt och dramatiskt, kvinnor och barn som inte visste om att mannens andra familjer fanns, trots att de levde bara några mil ifrån varandra, säger Dragan Trivan.
Dragan Trivan har många sorgliga historier att berätta, om bortrövade barn han spårat, om föräldrar som spionerar på sina barn för att upptäcka om de hamnat i “dåligt sällskap”, använder droger eller gått med i någon sekt.
Ett fall med lyckligt slut kan han dock återberätta: – Det var en utländsk medborgare som letade efter en serbisk flicka som han träffat utomlands. Vi fann henne och det slutade lyckligt. Men sorgligt nog har spioneriet sällan lyckliga slut.
