Kuala Lumpur, 060411 (IPS) – Under de senaste fem åren har mer än 90 människor i Malaysia dött efter att ha tagits i förvar av polisen. Men dödsfallen utreds sällan ordentligt, vilket har väckt oro bland jurister och människorättsaktivister.
Dödsfallen följer ofta ett bekant mönster. En daglönearbetare som grips för stöld fiskas upp ur en flod några dagar senare. En arbetslös dör sex timmar efter det att han har gripits för att ha stört ordningen i en moské. En lastbilschaufför som tas in av polisen för “misstänkt beteende” hittas död morgonen därpå.
Vad är det som har orsakat dödsfallen? Enligt de officiella uppgifterna handlar det om tbc, lunginflammation eller något ännu mer banalt, såsom “bröstsmärtor”.
– Det är så många som har dött under mystiska omständigheter, men inte en enda polis har åtalats sedan 2000, säger advokaten P. Uthayakumar, som är rådgivare för Police Watch, en ickestatlig organisation som kämpar för offer för polisbrutalitet.
Uthayakumar leder en växande kampanj för att sätta stopp för dödsfall i polisförvar.
– Ett polisförvar är förmodligen det farligaste stället man kan befinna sig på i det här landet i dag, säger han.
Tidigare var det bara en liten grupp jurister och människorättsaktivister som kämpade för öppenhet om dödsfallen. Men nu har även rättsväsendets högsta instans tagit upp kampen. Ingen mindre än Siti Norma, ordföranden i landets högsta domstol, har krävt öppenhet och omedelbar utredning av alla dödsfall.
Hon uttryckte stark oro över att bara sex utredningar har genomförts, trots att 80 dödsfall har inträffat i polisförvar mellan 2000 och 2004. Och inga poliser har åtalats. – I vissa fall har människor dött bara några timmar efter det att de har gripits, säger Norma, och tar upp exemplet med mekanikern Alias Othman, som greps klockan 10.00 den 22 mars, misstänkt för ordningsstörning vid en moské. Han var död sex timmar senare.
– Den uppenbara frågan är: Vad hände med Alias Othman? Det kan bara besvaras om man gör en rättslig undersökning, säger Norma.
Som ett svar på kritiken har regeringen beordrat att utredningar måste genomföras omedelbart när någon dör i polisens förvar. Och polisen har beordrat polismännen att skyndsamt göra i ordning rapporter åt de underrättsdomare som ska utföra utredningarna.
Kritikerna välkomnar de nya direktiven, men de påpekar också att utredningar som utförs av oerfarna underrättsdomare sällan leder till någonting. De få utredningar som har gjorts har lett domslut som i praktiken friar polisen från alla misstankar. – Underrättsdomarna köper undantagslöst polisens version av händelserna. De gör inte någon djuplodande och oberoende utredning. De är alltid rädda för polisen, säger Uthayakumar, som menar att poliser som uppenbarligen är inblandade i dödsfallen kommer undan utan påföljder.
Ett exempel är 24-årige G. Francis Udayapan, vars kropp fiskades upp ur en flod i maj 2004. Hans mamma hävdar att sonen slogs ihjäl av polisen och att kroppen dumpades i floden. Men polisen hävdade att Udayapan rymde genom att klättra över ett stängsel och att han drunknade när han hoppade i floden.
Kroppen, som var täckt av stora blåmärken, låg på ett bårhus i nästan två år, medan Udayapans familj och polisen bråkade om anklagelserna. En utredning genomfördes och den 7 april i år kom underrättsdomarens utslag. Polisen friades.
– Domaren gick inte djupare in på hur Udayapan dog, och om det förekom ohederligheter, säger S. Arulchelvam, generalsekreterare i Malaysias socialistparti.
Två oberoende utredningar av polisövergrepp har rekommenderat att man ska inrätta en oberoende kommission som kan utreda klagomål mot och oegentligheter inom poliskåren. Regeringen gick med på att inrätta en sådan kommission, men efter kraftiga dröjsmål tillkännagav polisen i förra veckan att de avvisar den föreslagna kommissionen. Polisen hävdar att det skulle drabba dess värdighet och att yrkesmoralen skulle sjunka.
Polisens uttalande skakade landet, och sågs som en utmaning mot premiärministern Abdullah Badawi, vars reformplaner av det civila samhället anses vara ineffektiva och långsamma, samtidigt som inrotade institutioner som polisen anser dem vara allt för drastiska.
