Rio de Janeiro, 060208 (IPS) – Guaraní-folket är spritt i fem sydamerikanska nationer. I veckan samlades 1 500 guaraníer från olika länder till ett historiskt stormöte. Mötet arrangerades på folkets hjälte Sepé Tiarajús dödsdag och avslutades med en marsch som lockade tusentals deltagare.
Detta var första gången som guaraní-medlemmar från Argentina, Bolivia, Brasilien, Paraguay och Uruguay arrangerade ett gemensamt stormöte.
– Mötet har skapat en rörelse som aldrig har upplevts i vårt folks historia, säger Mario Karaí, guaraní-ledare från den brasilianska delstaten Rio Grande do Sul och en av arrangörerna.
Mötet har utsett en permanent kommitté som ska organisera månatliga träffar för att diskutera de problem som ursprungsfolket har och de steg som måste tas. Samarbete över gränserna är nödvändigt för guaraní-folket eftersom det utesluts och marginaliseras i samtliga fem hemländer, enligt Karaí som säger att folket efter århundrande av splittring på grund av kolonialismens grymhet först nu börjar komma samman. De värsta massakrerna som de spanska och portugisiska kolonialisterna gjorde sig skyldiga till skedde för exakt 250 år sedan. Spanska och portugisiska trupper torterade och mördade Sepé och massakrerade tre dagar senare omkring 1 500 guaraní-medlemmar som levde tillsammans i en bosättning.
Liknande bosättningar fanns i nuvarande Argentina, Brasilien och Paraguay. I varje samhälle levde mellan 5000 och 10 000 guaraní-medlemmar. De brukade jorden tillsammans jorden och delade på det som den gav. Men år 1750 undertecknade Spanien och Portugal ett avtal där de delade upp dessa regioner mellan sig. Kolonialmakterna beslöt att invånarna i den brasilianska bosättningen skulle flyttas till det område som Spanien hade kontroll över men guaraní-folket vägrade att flytta vilket ledde till massakern. Roberto Liebgott, samordare för det brasilianska Missionsrådet för ursprungsfolk, CIMI, säger att de spanska och portugisiska kolonisatörerna slog sönder bosättningen eftersom de insåg att den var grunden till en stor, förenad guaraní-nation, något ingen av kolonialmakterna var intresserad av. De som överlevde massakern splittrades över ett stort område. På stormötet i Brasilien fanns till och representanter för guaraní-folket som levde i norra Amazonas. Men majoriteten av guaraní-folkets omkring 150 000 medlemmar lever i dag i mellersta eller södra Brasilien och i Paraguay. I slutdeklarationen från stormötet konstateras att ursprungsbefolkningens rätt till mark inte respekteras full ut i något av de länder där medlemmarna bor. Detta lovar man nu att gemensamt bekämpa.
Stormötet avslutades med en marsch som lockade över 4 000 deltagare. Förutom Guaraní-folket deltog brasilianska markaktivister, afrobrasilianare samt lokala organisationer och kyrkor. Alla som deltog är allierade i kampen för rätten till mark och mot social uteslutning, enligt arrangörerna. Mario Karaí säger att han är mycket glad över att Evo Morales, som tillhör det bolivianska ursprungsfolket aymara, har valts till president i Bolivia och han tror att Morales kommer att bli en “viktig allierad” för de sydamerikanska ursprungsfolken.
– Med stöd från Morales kommer vi inom två eller tre år att kunna arrangera ett gigantiskt möte för ursprungsfolk i Bolivia, säger han.
