Nairobi, 051116 (IPS) – Invånarna i det kenyanska slumområdet Kibera trodde att livet skulle förändras. Men inte mycket har skett – trots löftena om bättre levnadsvillkor som landets regering och FN-organet Habitat kom med förra året.
Hyddorna med lerväggar och rostiga plåtar står fortfarande kvar, omgivna av stora högar med sopor. Och avloppen flödar fortfarande fritt och drar till sig flugor i detta slumområde, som brukar kallas Afrikas största. Kvinnorna tvingas fortfarande stå i köer för att vänta på att fylla på vatten.
För ett drygt år sedan, i oktober förra året, meddelade kenyanska politiker tillsammans med Habitat att sluminvånarna i Kibera skulle få flytta in i nybyggda lägenheter. Utvecklingen skulle ske i etapper, men i oktober i år skulle folk kunna börja flytta in i sina nya bostäder. Först skulle på tur stod Soweto, en av tolv olika områden i Kibera. I Soweto bor cirka 60 000 av de ungefär 700 000 personer som uppskattas leva i detta slumområde i Nairobis utkanter Men hittills har inte ett enda hus byggts i Soweto. På den plats där landets president Mwai Kibaki lade en grundsten 2004 syns i dag inga som helst tecken på byggarbeten. – Vi känner oss lurade och vet inte vad som hänt i fråga om byggandet. Och ingen berättar något för oss, säger Donald Kilindi, ordförande för Kenyas sluminvånares organisation, Kenspo, till IPS. Organisationen arbetar för att invånarna i Kibera ska få riktiga bostäder. – Vi har väntat så länge och är trötta på att vänta. Nu vill vi se handling från både regeringen och Habitat.
Men FN-organets språkrör Sharad Shankardass tolkar situationen annorlunda. – Att det inte pågår något grävande betyder inte att inget arbete görs. Slumupprustning är en mycket långsam process och stor energi läggs på fysisk planering och social kartläggning. Detta har vi hållit på med de senaste två åren, säger han till IPS. Joshua Kaigainaine, programansvarig för Kibera vid Habitat, säger att man genomfört en studie för att ta reda på sluminvånarnas inkomster. Detta för att kunna bedöma vilka hyror man kan ta för de nya bostäderna. Det är dessutom viktigt att se till att inte människor som har pengar utnyttjar förbättringarna, säger Shankardass.
– Det finns en fara i om man sätter igång att gräva för snabbt, och sedan upptäcker att byggnaderna hamnar i händerna hos rika istället för de fattiga som det var tänkt. Därför är det viktigt med en kartläggning för att ta reda på vilka som verkligen bor i Kibera. Från regeringens sida säger man att utvecklingen går framåt och att byggarbetena snart kommer att inledas. Men projektet lider även av ett annat problem – bristande resurser. Shankardass medger detta, men säger att det är något man arbetar på att lösa. Regeringen ska enligt uppgift hoppas på att biståndsgivare ska hjälpa till med dessa resurser. Men det kan visa sig svårt eftersom Kibakis regering, som suttit vid makten i snart tre år, ofta anklagats för korruption.
