New Delhi, 051010 (IPS) – Lördagens fruktansvärda jordbävning, som dödat tiotusentals människor, hade sitt epicentrum i Kashmir, ett av världens mest militariserade områden. Naturkatastrofen utgör ett test för Indien och Pakistan, som stridit om det delade området i över 55 år, men på senare tid sett ut att kanske vara på väg mot en förlikning.
Runt 450 människor rapporteras ha dödats på den indiska sidan av den hårt bevakade gränskontrollinje som sedan 1947 skär igenom den omtvistade delstaten Kashmir. Det var främst den pakistanska sidan som drabbades av katastrofen. Minst 30 000 pakistanier tros ha dött i skalvet, som mätte 7,6 på richterskalan. Indien erbjöd snabbt grannlandet katastrofhjälp, men 24 timmar senare hade den pakistanska regeringen, som domineras av militären, ännu inte visat några tecken på att formellt godta erbjudandet. Indiens premiärminister Manmohan Singh ringde på lördagskvällen till den pakistanske presidenten Pervez Musharraf och erbjöd alla former av katastrofhjälp, enligt den indiske regeringschefens pressekreterare Sanjaya Baru. Enligt Kamal Mitra Chenoy, som undervisar i komparativ politik vid det indiska prestigeuniversitetet Jawaharlal Nehru University, hade svaret på erbjudandet kommit snabbare om Pakistan styrts av en verkligt civil regering.
– Indien har en unik möjlighet att kunna bidra till katastrofhjälpen i den Pakistan-kontrollerade delen av Kashmir på grund av den logistik det kräver, säger Chenoy, och påpekar samtidigt att Pakistan istället har föredragit att ta emot hjälp av länder belägna långt ifrån katastrofområdet – som Storbritannien och USA. Om grannländerna kom överens skulle Indien kunna skicka hjälp till de värst drabbade områden på bara några timmar, eftersom man står beredda med militärflyg och soldater som känner till terrängen. – Olyckligtvis är inställningen fortfarande militär snarare än humanitär, säger Chenoy. Stora delar av pakistanska Kashmir är mer tillgängliga från den indiska sidan. Och det kommer också rapporter om att militären på båda sidor gränsen genomfört vissa gemensamma insatser. Det indiska flygvapnet har redan förberett stora helikoptrar och flygplan som står redo att skicka förnödenheter och hjälppersonal till Srinagar, huvdustad i indiska Kashmir.
Indiens armé har gott rykte när det gäller att hantera katastrofer, efter att man bidrog med effektiva hjälpinsatser i Sri Lanka och Indonesien efter flodvågskatastrofen i slutet av förra året. Samtidigt som Indien fortfarande väntar på att kunna bidra med hjälp har katastrofhjälp börjat anlända till Pakistan från USA, Japan, Frankrike, Turkiet, Australien och EU. Om de båda ärkefienderna kunnat samarbeta i katastrofarbetet skulle detta även ha inneburit ett lyft för det pågående närmandet mellan länderna. Men att svaret från Islamabad dragit ut på tiden har istället blivit alltmer pinsamt. – Etikettsreglerna gör det svårt för Indien att återupprepa sitt erbjudande, menar Chenoy. Jordbävningen inträffade helgen efter att Indiens utrikesminister Natwar Singh tillbringat fyra dagar i den pakistanska huvudstaden för att gemensamt arbeta fram ett dokument där båda länderna säger sig sträva efter en demilitarisering av Siachen-glaciären i Kashmir. Glaciären är världens högst belägna och dyraste krigsskådeplats. Att hålla trupper på glaciären, som ligger 6 300 meter över havsytan, kostar Indien mer än motsvarande sju miljoner kronor om dagen, samtidigt som många av soldaterna avlider på grund av den höga höjden och kylan, som i genomsnitt ligger på minus 40 grader. Från indiskt håll säger man sig vara övertygade om att nå fram till en uppgörelse i samband med nya diskussioner i januari. Sedan november 2003 har inga fientligheter eller artilleribeskjutningar rapporterats från vare sig Siachen eller andra delar av gränskontrollinjen. Detta har skapat förutsättningar för en “förtroendebyggande dialog” mellan länderna. Vapenvilan sågs som ett stort genombrott i relationen mellan de två kärnvapengrannarna, som så sent som 2002 var mycket nära att gå i krig. Sedan dess har dock vägar, tåg- och flyglinjer mellan de två länderna åter öppnats. I april lanserades en busslinje mellan ländernas huvudorter i Kashmir i syfte att göra det lättare för familjer på de båda sidorna av gränsen att åter kunna mötas. Nyligen tillsattes en “het linje” mellan ländernas regeringar i syfte att förhindra att kärnvapenkrig bryter ut av misstag. Den användes för första gången i lördags då den indiske utrikesministern Shyam Saran via linjen rigde sin pakistanske motsvarighet Riaz Mohammed Khan för att erbjuda katastrofhjälp efter jordbävningen. Länderna har redan utkämpat flera krig om Kashmir. De senaste allvarliga striderna utbröt i Kargil 1999, då länderna även hotade att använda kärnvapen. Efter striderna i Kargil försökte bland annat den amerikanske regeringen under Bill Clinton att skapa fred mellan länderna. Men dessa försök omintetgjordes i december 2001 då det indiska parlamentet utsattes för ett stormningsförsök av terrorister. Indien anklagde Pakistan för att ha legat bakom attacken, liksom man sedan länge har anklagat grannlandet för att ha beväpnat och gett stöd till de muslimska upprorsgrupper som bekämpat indiska trupper i den indiska delen av Kashmir. Detta uppror har sedan det inleddes 1989 krävt fler än 50 000 liv. Pakistan har förnekat direkt inblandning i upproret, men erkänt att man ger moraliskt och politiskt stöd åt befolkningens “kamp för självbestämmande”.
Samtidigt som fredsinitiativen och de förtroendebyggande åtgärderna gått framåt på senare tid har Indien fortsatt att anklaga Pakistan för att öppet driva träningsläger för militanta grupper i den pakistanska delen av Kashmir. En del indiska bedömare menar att det är därför som Pakistan inte vill låta den indiska militären bidra med hjälpinsatser i Kashmir.
– Det sista Pakistan vill är att personal från den indiska armén går runt på ett område där flera militanta grupper har sina baser, säger en indisk försvarsanalytiker till IPS.
