Nairobi, 050422 (IPS) – Två högt uppsatta sudanesiska milisledare kom inte till veckans möte mellan parterna i det nyligen avslutade inbördeskriget i södra Sudan. Det har skapat oro för att freden kan vara i fara.
Milisledarna Gabriel Tanginya och Paulino Matib, som även är officerare i den sudanesiska armén, kontrollerar en stor del av den oljerika delstaten övre Nilen.
De är båda ökända för sitt hat mot den sudanesiska rebellrörelsen SPLM/A som i januari skrev under ett fredsavtal med regimen i Khartoum. Avtalet markerar slutet på Afrikas längsta konflikt, som pågått sedan 1983. SPLM/A:s ledare John Garang anklagar Sudans regering för att milisledarna inte kom till mötet – som har syftet att fortsätta dialogen mellan olika grupperingar i södra Sudan.
– Det är regeringens ansvar. Vissa miliseldare har inte kommit, och det handlar om dem som var vapen och som utnyttjas av Khartoum, sa Garang vid mötet som hölls i grannlandet Kenya. Sudans regering förnekar att den uppmanat milisledarna att hålla sig borta.
– Det är inte sant. Regeringen har inte sagt till någon att inte komma till mötet. Låt oss ge dem mer tid, de kommer, sa Neimat Bilal, talesman vid Sudans ambassad i Nairobi i början av mötet. Men milisledarna dök aldrig upp. Innan fredavtalet undertecknades i januari varnande politiska analytiker för faran med att inte samtliga 36 väpnade eller politiska grupper som verkar i södra Sudan deltog i förhandlingarna. Men varken regeringen eller SPLM/A har tagit dessa varningar på tillräckligt stort allvar, menar kritikerna. Under det senaste mötet sträckte Garang ut en hand till de milisledare som inte kommit.
– Jag vill försäkra de väpnade grupper som inte är här att de är välkomna att komma med i SPLM/A. Det spelar ingen roll vem som skrev under avtalet eller vem som förhandlade fram det. Det är er fred. Låt oss använda den här dialogen för att läka, försonas och förlåta varandra, sa Garang.
Konfliken i södra Sudan handlar främst om att Sudans regim har försummat södra delen av landet. Södra Sudan är lika stort som Kenya, Uganda och Rwanda tillsammans. I hela detta område finns det bara en enda asfalterad väg och inga staliga skolor eller sjukhus.
