Caracas, 050315 (IPS) – Venezuelas regering påskyndar nu arbetet med att omfördela mark i landet. Reformen går ut på att staten beslagtar delar av stora jordegendomar som inte brukas och fördelar marken till jordlösa lantarbetare.
Den första mark som omfattas av reformen blir en brittiskägd boskapsranch och en egendom som används till bland annat ekoturism.
I januari i år började myndigheterna genomföra inspektioner av mark som lämnats obrukad samtidigt som de inledde en nationell inventering av fattigdom, jordägande och produktionsnivåer på landsbygden.
Den första egendom som omfattas av reformen blir El Charcote-ranchen som i årtionden nyttjats av det köttproducerade företaget Agroflora, ett dotterbolag till brittiska Vestey Group. Vestey äger 12 950 hektar mark i Cojedes, nordväst om Orinoco-floden, 200 kilometer sydväst om huvudstaden Caracas. El Charcote är den största biffköttsproducenten i Venezuela. Regeringens nationella landinstitut, INTI, är det organ som sköter reformen. Enligt INTI är ägandeförhållandet till El Charcote inte entydigt. Dessutom anser INTI att nästan 5 000 av El Charcotes 12 950 hektar inte brukas. Den marken ska därför konfiskeras och delas ut till 230 familjer.
Resten av egendomen, som används för boskapsuppfödning, odling av majs, solrosor, sesamfrön och andra grödor, kommer att tilldelas ett certifikat och kan fortsätta att användas av Vestey. Certifikatet räcker dock inte som bevis på att företaget verkligen äger marken – den saken måste utredas i domstol. Den andra egendomen som nu ska styckas upp är ranchen och naturreservatet Hato Piñero – på Orinocoflodens slättland söder om El Charcote. Egendomen omfattar 80 200 hektar mark. Jaime Pérez Branger, vars familj äger egendomen, sa för ett par år sedan till IPS att 25 procent av marken används till boskapsuppfödning och resten är mark som inte kan nyttjas för jordbruk eller boskapsdrift och därför förvaltas som naturreservat som nyttjas av ekoturister. Området är ett känt fågelskådarområde och här växer många sällsynta växter. Pérez Branger säger att Hato Piñero ligger på mark som koloniserades av hans förfäder på 1700-talet. Men INTI anser inte att familjen har tillräckligt med bevis på att marken är deras i juridisk mening. Därför kommer INTI att ge familjen ett certifikat på den del av marken de brukar men precis som i fallet med El Charcote kommer det inte att gälla som ägandebevis. Den del av egendomen som inte används kommer en grupp lantarbetare som redan har bosatt sig på ranchen få rätten att bruka. INTI har också bett miljödepartementet att skapa ett naturreservat på en del av marken. Miljöorganisationer har uttryck oro för att jordreformen kan leda till att skyddsvärda miljöer förstörs. – Vi är inte motståndare till att jordlösa får mark, men vi ber att de områden där en stor mångfald av arter lever respekteras, säger Marieta Hernández, som arbetar för organisationen Audubon i Venezuela, en filial till brittiskbaserade Birdlife International. – Vi oroar oss också för att urskog ska förstöras, säger hon. Braulio Alvarez, som leder en federation av lantarbetare som stöder regeringens jordreform, säger att en stor del av ekobrotten utförs av de privata storjordägarna. Han anser att det är ett brott att enskilda personer och företag lagt beslag på stora markarealer för privata syften.
Venezuela har 25 miljoner invånare men bara tre miljoner bor på landet. Man genomförde en jordreform på 60-talet för att försöka förändra ägarstrukturen – där ett fåtal storgodsägare äger merparten av marken. Under den reformen distribuerades flera miljoner hektar mark till omkring 230 000 familjer. Men ägarkoncentrationen har trots det ökat sedan dess. 1998 ägdes 42 procent av Venezuelas jordbruksmark av stora markägare jämfört med 23 procent 1958, enligt en studie gjord av människorättsorganisationen Provea.
Regeringen anför också ett annat skäl till att jordreformen är nödvändig: att invånarna i landet är beroende av importerad mat. President Chávez har ofta klagat på att Venezuela, som är rikt på bördig jordbruksmark, måste importera basvaror som bönor, majs, socker, mjölk och kyckling samtidigt som tiotusentals lantarbetare inte ens har en liten plätt mark som de kan odla mat på. Ägarna till El Charcote och Hato Piñero har nu två månader på sig att överklaga beslutet i domstol. När denna artikel skrevs hade de inte öppet kommenterat saken. Men ordföranden för federationen för jordbruksnäringen, José Manuel González, gav kommentaren att privatägd egendom i Venezuela definitivt hotas av dessa beslut. Företrädare för jordbruksnäringen säger att staten äger över 11 miljoner hektar mark och menar att om regeringen vill hjälpa de jordlösa bönderna så kan de dela ut den marken istället för att beslagta privat mark. Regeringen säger att den se senaste två åren redan har fördelat över två miljoner hektar mark till 100 000 jordlösa familjer.
