New Delhi, 041223 (IPS) – Under det gångna året har Indien och Pakistan för första gången sedan man klev över kärnvapentröskeln 1998 – och sedan varit ytterst nära att gå i krig – på allvar försökt närma sig varandra. Utsikterna för att man ska kunna nå ett viktigt genombrott tycks lovande. Men det återstår fortfarande mycket arbete kring de avgörande frågorna.
Såväl den indiske premiärministern Manmohan Singh och den pakistanske presidenten Pervez Musharraf kommer att få arbeta strävsamt för att ta sig förbi gamla hinder och kunna uppnå verkliga resultat under 2005. Denna gång har de bilaterala diskussionerna mellan länderna varit mer strukturerade, systematiska och bättre föreberedda jämfört med tidigare fredstrevare. Dessutom står befolkningarna i båda länderna med bred majoritet bakom tanken på att lämna det förflutna bakom sig och satsa på försoning. Men detta kommer inte att bli lätt. Trots att flera möten hållits på olika nivåer har det enda konkreta resultatet det senaste året blivit att man lyckats återuppta de väg-, tåg och flygkommunikationer mellan länderna som upphävdes efter att det indiska parlamentet utsattes för ett terrorattentat i december för tre år sedan. I juni kom länderna överens om att åter öppna sina respektive konsulat i Karachi och Mumbai, men sedan dess har inte mycket hänt i den frågan. Det tycks även som samarbetet kring handel och ekonomiska frågor stagnerat. Det är egentligen bara i fråga om lättade visumregler, och förenklingar för folken att resa mellan länderna, som stora framgångar uppnåtts. När det gäller de två känsligaste frågorna – den omtvistade delstaten Kashmir och kärnvapenfrågan – har hittills inte mycket skett. Det enda man har kommit överens om är att Kashmir ska komma upp till diskussion. Kring en av de viktigare så kallade förtroendebyggande åtgärderna – lanserandet av en busslinje mellan två städer på varsin sida av gränsen i Kashmir – har man dock inte lyckats nå fram till en överenskommelse. Den långsamma utvecklingen har att göra med en ömsesidig misstänksamhet. Från pakistanskt håll misstänker man att Indien genom den åtgärden – och ett flertal andra förslag – vill komma undan en öppen diskussion om Kashmirs framtid. Och Indien menar att Pakistan förhalar frågan om busslinjen och ekonomiskt samarbete för att förmå den indiska regeringen att erkänna att Kashmir utgör själva kärnfrågan som måste gå före allt annat. Indien menar att Pakistan är enögt besatt av Kashmir. Den indiska regeringen har sagt sig vara redo att diskutera den omtvistade delstaten – men enbart som en av åtta punkter. Det är dessutom fortfarande oklart hur långt man är beredda att gå och vilken grundinställningen är. Premiärminister Singh har nyligen sagt att det inte är aktuellt med några nya gränsdragningar. Men Indien kan troligen tänka sig att ge sin del av Kashmir betydande autonomi, och lätta upp gränsövergångarna mot den pakistanska delen av Kashmir, om utvecklingen blir densamma på den motsvarande sidan av gränsen.
Först när formella diskussionerna kring frågan kommit igång kan det tänkas att resultat uppnås.
Den mest akuta frågan just nu är om de båda regeringarna har den fantasi som krävs för att sätta fart på utvecklingen. Frågan om busslinjen kan utgöra ett test på detta, liksom vilken typ av identitetshandlingar som passagerarna på linjen skulle behöva bära med sig. Indien vill att bussresenärerna ska resa med sina vanliga pass, medan Pakistan vill att helt andra identitetshandlingar, specificerade till Kashmir, ska gälla. Om väl busslinjen kommer igång, kommer ett stort antal andra frågor också att diskuteras – som en ökad gränshandel och nya former av posthantering. Om förslaget om busslinjen inte kan lösas skulle istället resultatet bli stor besvikelse, vilket skulle påverka chanserna till försoning.
Men oavsett vad som sker i frågan om Kashmir står en sak klar – Indien och Pakistan kommer inte att nå fram till en hållbar och stryktålig fredsprocess om man inte på allvar tar itu med frågan om kärnvapnen. Kashmir utgör den tydligaste risken för en kärnvapenkatastrof, menar Karamat Ali från Pakistan Peace Coalition. – Men det finns också andra risker – exempelvis ett krig där indiska trupper går in i den pakistanska delen av Punjab. Och dessutom kan en kärnvapenattack utlösas av misstag, eller utan auktorisering, säger han till IPS. Än så länge har ländernas ledare vägrat diskutera kärnvapenfrågan på allvar. Och det räcker inte bara med att hoppas att frågan försvinner. Om Indien och Pakistan vill nå fram till verklig fred – och inte bara en kosmetisk nedtrappning av fientligheterna mellan länderna – är man tvungna att ta tag i denna svåra fråga.
