Bagdad, 041001 (IPS) – Enligt bibeln kan kärrmarkerna i södra Irak ha varit Edens lustgård. Men om lustgården någonsin existerade så är den för länge sedan borta och det är även merparten av de irakiska våtmarkerna.
Våtmarken omfattade en gång i tiden över 20 000 kvadratkilometer i södra Irak – där floderna Eufrat och Tigris möts innan de rinner ut i Persiska viken. I dag är över 70 procent av kärren uttorkade och färre än 10 procent av områdets tidigare invånare på cirka en miljon bor kvar. Människorna här levde på fiske och risodling och de tillverkade varor av vass. Merparten av dessa inkomstkällor är i dag borta. Skulden för att våtmarkerna är uttorkade läggs vanligtvis på Saddam Hussein. Hans regim byggde dammar som avledde vatten från floderna till andra området på 90-talet. En anledning till avledningen av vattnet ska ha varit att han ville straffa de shiamuslimska lokalinvånarna för att de gick emot hans regim efter första Gulfkriget 1991. – Saddam dödade våtmarkerna och han förstörde ett helt sätt att leva, säger Ismail Zayer som fortfarande bor i regionen. När vattenresurserna försvann flyttade många invånare till Iran eller till andra delar av Irak. Men hela skulden för utvecklingen kan inte läggas på Saddam Hussein. Hans företrädare hade redan på 50-talet utvecklat planer på att leda vatten från kärren i syd. Vissa av de dammar som Saddam byggde är fortfarande i bruk, andra har stängts ner. Zayers familj ser i dag lite ljusare på framtiden. De arbetar på att återskapa våtmarkerna.
– Det kommer att ta tid. Det kommer att kräva arbete. Men det ska göras, säger han. Vissa metoder som invånarna använder i dag är inte så bra, enligt miljöexperter. Invånarna har exempelvis rivit ner flera dammar och barriärer och lett vatten tillbaka till området. Omkring en femtedel av kärrområdet har åter vattenfyllts på dessa sätt. Men en stor del av vattnet uppges vara nedsmutsat. Flera internationella organisationer, exempelvis FN:s miljöprogram UNEP, planerar att bidra till utvecklingen av våtmarksområdena med hjälp från biståndsländer som Japan, Italien och Kanada. Men experterna varnar för att försöka återskapa hela området på en gång. – För närvarande återskapar vi inte kärren, säger Monique Barbut på UNEP till IPS på telefon från Paris. – Detta är ett långtidsprojekt som kräver ett beslut från den irakiska regeringen, från flera olika departement gällande många viktiga och dyra beslut. Beslutet måste baseras på hur en framtida irakisk regeringen vill distribuera vattnet från Eufrat och Tigris. Vilken jordbrukspolitik den tänker föra. Vissa av de projekt UNEP planerar att genomföra nu handlar om rening av vattnet. Utan stadig tillförsel av färskvatten har salthalten i vattnet ökat och vattnet blivit förorenat. – Dyrt eller inte, vi måste hitta en lösning om man ser på den påverkan kärren har på miljön. De utgör ett unikt ekosystem, säger Husni Jassem Mohammed, före detta professor i miljöstudier vid universitetet i Bagdad.
