Mexico City, 040915 (IPS) – Den 24-årige mexikanen David Pastor avtjänar ett femårigt fängelsestraff. Han är dömd för att ha stulit ett par glasögon. Pastors historia är bara en av många skräckhistorier bland de fler än 650 000 personer som sitter intagna i latinamerikanska fängelser.
Regionens anstalter beskrivs ofta som rena infernon där de mänskliga rättigheterna är mycket lågt skattade.
– Här får man vara tuff. Men om man är smart kan man klara sig okej, säger Pastor, som avtjänar sitt straff i fängelset Varonil Norte i den mexikanska huvudstaden. Anstalten byggdes för att husera knappt 4 900 fångar, men har i dagsläget nästan 8 500 intagna.
Upplopp, våld och överbeläggningar utgör vardagen i de latinamerikanska fängelserna som hyser tusentals fångar, främst från de fattigaste delarna av befolkningen, som är dömda för småbrott som snatterier. Att de dömdes till fängelse beror ofta på att de inte hade råd att anlita en kunnig jurist. – I fängelset måste man erövra sin plats. Och du kan aldrig sänka garden, inte ens när du sover, säger Pastor.
Han tillägger att han inte har någon aning om hur framtiden kommer att te sig när han väl släpps ur fängelset.
Enligt ILANUD, ett FN-institut som är specialiserat på brottsforskning i Latinamerika, utgör regionens fängelser mänskliga varulager och skolor i kriminalitet, snarare än platser för rehabilitering av fångarna.
Och att hitta fall att illustrera situationen med är enkelt. I våras dödades exempelvis 14 fångar av medfångar i samband med ett upplopp i fängelset Urso Branco i Brasilien. I slutet av augusti dödades 31 personer i samband med ett uppror på fängelset La Esperanza i El Salvador, och i maj dödades fler än 100 fångar i samband med en fängelsebrand i Honduras. ILANUD menar att de uppenbara brotten mot fångarnas mänskliga rättigheter förvärras av den omfattande överbeläggningen. Det problemet återfanns i alla de 18 länder som institutet undersökte i samband med en genomgång förra året. I 15 av länderna var situationen akut – överbefolkningen låg på 120 procent av kapaciteten eller ännu högre.
I flera länder har en majoritet av fångarna inte ens fått sina straff fastställda. I Honduras väntar 79 procent av landets fångar på sina domar. Även i Uruguay, Ecuador, Peru, Panama och Bolivia ligger siffrorna långt över 50 procent. Resultatet är att många fångar tvingas vänta i flera månader eller till och med år i fängelserna, innan de får sina straff, eller förklaras oskyldiga. Som fånge i Latinamerika berövas man i princip alla de grundläggande mänskliga rättigheterna, berättar ILANUD i en rapport. Fångarna utsätts dessutom för en våldsam miljö, samt en grym, inhuman och förnedrande behandling. Mordstatistiken i de latinamerikanska fängelserna är 25 gånger högre än ute i det övriga samhället. Antalet självmord är minst åtta gånger högre. – Jag tror inte att någon kan hävda att fängelserna är några platser för rehabilitering, säger advokaten Silvia Otón, som företräder flera personer som sitter fängslade i Mexiko – Istället utgör de, med all korruption bland vakter och polisen, orättvisa helveten. Det kan finnas undantag, men dessa är tveklöst mycket få.
I en rapport från Mexikanska förbundet till skydd för mänskliga rättigheter, LIMEDDH, beskrivs landets anstalter som brottsskolor, där ingen respekt för de mänskliga rättigheterna existerar. Fängelser över hela Latinamerika definieras på samma sätt.
Uruguays parlamentariska människorättskommission beskriver landets fängelser som “koncentrationsläger där fångarna lever under omänskliga förhållanden”. Landets fängelser är byggda för drygt 3 200 fångar, men har en beläggning på 7 200 personer enligt förra årets statistik.
De brasilianska fängelserna är byggda för 180 000 fångar, men har en beläggning på 210 000 personer. Människorättsgrupper beskriver fängelserna som plantskolor för kriminalitet och våld.
Listan över rapporter som fördömer förhållandena i de latinamerikanska fängelserna är lång, och väldigt få innehåller några tecken på att situationen skulle vara på väg att förbättras.
Trots att en lång rad nationella lagar stiftats och internationella konventioner undertecknats för att reglera fångvården och stärka fångarnas rättigheter, tycks det snarare som situationen på regionens anstalter fortsätter att förvärras. – Staten bär det främsta ansvaret, eftersom man inte vill, eller inte förmår, garantera fångarnas grundläggande rättigheter – utan utsätter dem för situationer av fruktansvärda orättvisor, rädsla och tortyr, säger den mexikanska advokaten Otón. David Pastor sitter av sitt straff i en liten cell som han delar med tre andra fångar. Och han menar att fängelsesystemet kommer att lämna ärr för livet.
– Efter att levt här och sett vad jag har sett kommer jag aldrig mer att vara densamme, säger han.
