Gonaives, 040324 (IPS) – Flugorna som svärmar över de stinkande öppna kloakerna visar inga tecken på förändring. Men livet har förändrats här i Haitis fjärde största stad, där närmare 200 000 människor försöker överleva på framför allt fiske.
Det handlar inte bara om att Jean-Bertrand Aristide inte längre är landets president eller att Gerard Latortue, som kommer från denna dammiga och förfallna hamnstad, har tagit över styret av landet. Den stora förändringen är att efter en lång tid av belägring har livet i Gonaives börjat återgå till det normala igen. Affärer och skolor är åter öppna. På gatorna trängs försäljare som säljer allt från tomater till begagnade jeans och skor. Barrikaderna av kylskåp, bilvrak och sopor som tidigare blockerade landets motorväg nummer ett, en tvåfilig väg som här och var snarare är en flodbädd än en motorväg, har rensats upp.
Och de tungt beväpnade gatutrupper som tidigare patrullerade gatorna efter att man tagit över staden den femte februari har lagt ned sina vapen. Åtminstone för stunden.
Endast de utblåsta skalen efter fängelset och polisstationerna påminner om de tre veckor av våld som lämnade så många döda innan Aristide avgick den 29 februari. En händelse den förre presidenten beskriver som en statskupp iscensatt av USA och Frankrike. Många byggnader har länsats på allt innehåll av fattiga invånare, som bor i en stad där de en gång i tiden praktfulla kolonialhusen påminner om en ståtligare historia.
När landets nye premiärminister Latortue besökte staden förra söndagen nämndes inte ens skövlingarna. Han flögs in via en helikopter och eskorterades längs stadens gator av amerikanska och franska militärer samt höll tal inför tusentals åhörare – som jublade vilt när premiärministern utlovade nya bostäder, en asfalterad motorväg och andra förbättringar. På scenen stod rebell-ledare, däribland kända människorättsförbrytare och kriminella, iklädda kostymer och slipsar och flinade bredvid Latortue och andra medlemmar av den nya samlingsregeringen. Bara några gator därifrån pågick livet som vanligt för Marie Josue. – Jag hade fem munnar att mätta innan Aristide försvann, och jag har fortfarande fem munnar att mätta, berättar den 41-åriga kvinnan. Josue bor i ett skjul i närheten av slumområdet Raboteau – basen för de gäng som tillsammans med rebellerna i National Liberation Front tog över hälften av landets polisstationer under upproret. Ingen av Josues barn går i skolan. – Aristide var en tjuv och knarklangare. Han brydde sig inte om oss. Han kom med löften och levde sedan sitt vackra liv med sin vackra hustru och sina vackra barn, säger Josue. – Nu är han borta och vi har fått en ny. Men jag vet inte om något kommer att förändras, säger hon och pekar med tummen i riktning mot mötet på stadens torg.
Det Josue kan hoppas på är att lite mer pengar kommer till slummen så att fler grannar kan köpa av det friterade kött som hon livnär sig på att sälja. Men i denna fattiga stad råder det brist på såväl arbeten, vägar, hälsovård som skolor – och någon snabb förändring finns inte i sikte. På Date Avenue ligger restaurangen Chez Frantz, där Latortue och hans medarbetare stannade för att äta lunch på söndagen. Date Avenue är en boulevard som en gång i tiden var omgiven av dadelpalmer. Ett fåtal döende palmer finns kvar som ett minne av stadens historia och dess arv som “självständighetens stad” på Haiti – där slavar förklarade sig fria från Frankrike för 200 år sedan.
I helgen patrullerade franska soldater den dammiga gatan. Det var tredje gången på 100 år som utländska trupper trampat landets vägar.
– Vad gäller säkerheten är det bra nu, säger Eric Thiesfeld, 52, delägare till Chez Frantz. – Det mesta har gått tillbaka till det normala även om priserna fortfarande är ganska höga.
Thiesfeld är medlem i några av de informella kommittéer som bildades efter att Aristide och de lokala politikerna försvann. Han säger att jurister, lärare och rebeller har organiserat sig i dessa för att försöka få ordning på staden igen. – Det civila samhället har fått en roll. Och nu kanske kontrollen över politiker och polis kan förbättras.
Tidigare flödade smuggelvarorna i stadens hamn och en lokal flygplats användes ibland för transporter av kokain. Thiesfeld säger att både polisen och medlemmar av Aristides parti Lavalas fick sin del av kakan. Utmaningarna för den nye premiärministern Latortue, som utlovat att val ska hållas i landet inom åtta månader, tycks enorma. Det politiska läget i landet var fryst under flera år innan Aristide flydde, och den nya samlingsregeringen har redan fördömts av såväl oppositionen som Lavalas-anhängarna. Aristide befinner sig just nu 160 kilometer från Haiti, på ett upp till tio veckor långt “besök” i grannlandet Jamaica, där han fortsatt att hävda att han är landets konstitutionelle ledare.
Plötsligt svänger premiärministerns konvoj in på Chez Frantz parkeringsplats. Poliser med maskingevär hoppar ur bilarna och den robuste Latortue, som fram till förra veckan var ekonom och konsult i den amerikanska delstaten Florida, banar väg genom en stor folkmassa. Under den nya premiärministerns besök fick Chez Frantz minst 100 gäster, men när vardagen återkommer blir det åter ganska tomt. Restaurangen har gått med förlust de senaste åtta månaderna, berättar Thiesfelds fru Mona. – Saker kommer inte att förändras tills i morgon. Inte direkt, säger hon efter att ha serverat lördagens gäster.
Samtidigt hänger dussintals pojkar med hungriga blickar runt restaurangens entré.
