Bogota, 040126 (IPS) – Den colombianska dokumentärfilmen El baile rojo (Den röda dansen) visas just nu på den internationella filmfestivalen i sydfranska Biarritz. Filmen vill återskapa minnet av ett försök till försoning som slutade i ett blodbad.
“Den röda dansen” kallades den mordkampanj som riktades mot Patriotiska Unionen, UP. UP var en laglig vänsterrörelse som bildades som ett fredligt alternativ till den väpnade kampen som bedrevs av vänstergerillor i landet. Dokumentären, som är gjord av Yezid Campos, tävlar just nu vid en festival i Biarritz. Filmen innehåller vittnesmål från 25 personer som överlevde kampanjen. El baile rojo visades i den colombianska huvudstaden Bogotá i mitten av december, samtidigt som en bok med samma namn lanserades. Boken innehåller de fullständiga vittnesmålen medan filmen, som är en timme lång, tar upp delar av dem.
UP växte fram som en del av det fredsfördrag som i mars 1984 undertecknades mellan Belisario Betancurs regering och Farc-gerillan. Tanken var att UP skulle göra det möjligt för landets gerillamedlemmar att kunna lägga ner sina vapen efter att under 20 års tid ha bekämpat staten. Istället skulle gerillan återgå till ett civilt liv och bedriva politik med lagliga medel. Politiska ledare stödde skapandet av UP genom och stämningen var hoppfull och optimistisk. Kommunistpartiet förenade sig med gruppen. Och gerillan deltog i offentliga möten där UP:s målsättningar förklarades. Den nya politiska gruppen vann framgångar vid det första val man deltog i 1986. Gruppen fick in 14 representanter i kongressen, inklusive två befäl från Farc-gerillan. Man vann dessutom många platser i de lokala parlamenten. Samma år vann UP:s presidentkandidat, den tidigare domaren Jaime Pardo Leal, fler röster än någon annan tidigare gjort som inte tillhört de gamla liberala eller konservativa partierna.
Men fredsexperimentet grusades då mängder av UP-medlemmar mördades eller försvann spårlöst. UP-anhängare utsattes dessutom för mordförsök och hot av olika slag. De flesta morden inträffade i de regioner där stödet för UP var som störst. Redan i slutet av 1986 hade tre kongressmedlemmar, elva representanter i kommunala församlingar, 61 politiska ledare, och 69 partiaktivister dödats. Representanter för rörelsen anklagade flera gånger öppet medlemmar av armén och deras allierade inom landets högermilis för morden. Vågen av mord ledde till att Farc bröt upp vapenvilan i slutet av 1987. Gerillan valde samtidigt att dra sig ur UP. Men mördandet fortsatte. Enligt den ickestatsliga organisationen Reiniciar hade man fram till 1993 dokumenterat 1 163 utomrättsliga avrättningar, samt ytterligare 1 234 fall där människor försvunnit. UP:s ledare Pardo Leal mördades i oktober 1987. Hans efterträdare, presidentkandidaten, Bernardo Jaramillo, mötte samma öde i mars 1990. Så sent som år 2002 förlorade UP rätten att delta i allmänna val eftersom landets valmyndigheter menade att man inte uppnått kravet på att ha fått minst 50 000 röster i de föregående valen. Våldet fortsatte dock. Mellan år 2000 och 2003, mördades 89 människor som hade kopplingar till UP. Ytterligare 26 personer försvann. Inför filmen sökte Campos upp överlevande UP-medlemmar. Däribland personer som lever i exil i Spanien, Sverige och Schweiz. I sitt sökande upptäckte han att många inte ville berätta om det de gått igenom. Andra UP-aktivister hade istället valt att förena sig med gerillan.
– Det var mycket värre än jag trodde. Jag upptäckte ett i praktiken systematiskt och planerat folkmord och regeringen gjorde inget för att stoppa det. Straffriheten är nästan total, säger Campos till IPS. Campos säger att de flesta han intervjuat inte är ute efter hämnd.
– De vill försäkra sig om att deras plågor inte glöms bort, och framför allt vill de förstå vad som hände.
