Caracas, 031022 (IPS) – I dag talar bara en handfull äldre män mapoyo. Bara omkring 200 medlemmar av den etniska grupp som talat språket lever i dag. Mapoyo-folket har levt längs Orinoco-floden i Venezuela i århundraden.
Den sista kvinna som talade mapoyo i byn La Urbana, 400 kilometer söder om Caracas, dog i augusti i år. Nu återstår bara en liten grupp äldre män i byn som fortfarande använder språket – resten av byborna har övergått till spanska.
Mapoyo är ett av minst sju venezuelanska språk som riskerar att försvinna.
De andra är napoyo, añú, baré, sáliva, yabarana, uruak och sape, enligt en rapport som sammanställts av antropologen María Eugenia Villalón. Hon är en av landets ledande experter på inhemska språk.
– Ett språk försvinner inte bara för att det talas av ett litet antal människor, utan för att det inte används och inte lärs ut från föräldrar till barn. Hotet mot ett språk kan mätas i antalet barn som talar det, säger Villalón.
Mapoyo-folket har en egen bild av världsalltet som håller på att försvinna tillsammans med den etniska gruppen och dess språk.
– Varje språk är ett unikt system av vetande, ett unikt sätt att se på världen. När det går förlorat försvinner en mänsklig skapelse som det tagit århundraden att bygga upp, och med det en del av mänsklighetens arv, säger Villalón.
Lingvister tror att minst 3000 av de cirka 6000 språk som i dag talas i världen kommer att försvinna under det här århundradet, enligt FN:s organ för utbildning och kultur Unesco.
I Venezuela finns det i dag bara ett två vitala inhemska språk: yanomami och sanima, som tillhör samma språkgrupp. Resten av de inhemska språken riskerar att försvinna helt.
Förra året fick 31 av Venezuelas inhemska språk status som officiella språk jämte spanskan. Det innebär att de 31 språken ska kunna användas på alla offentliga institutioner och att officiella dokument ska översättas till vart och ett av språken. I de städer som har en stor ursprungsbefolkning ska gatuskyltar och information finnas på två språk – spanska och det lokala språket. Men det kommer att ta tid innan förändringen märks i praktiken.
– Det finns en politisk vilja på högsta nivå i regeringen, men det innebär inte att den omvandlas till konkreta program eller åtgärder, säger Villalón.
