Jakarta, 030901 (IPS) – General Wiranto, före detta överbefälhavare i Indonesien och en av ex-diktatorn Suhartos närmaste män, har bestämt sig för att ställa upp i nästa års presidentval. Han säger att han vill göra landet till en verklig demokrati, och att han vill ha en mer professionell militär.
Men han är skeptisk till “reformasi”-rörelsen. Den ska ledas av militären, säger han i en intervju med IPS.
– Reformasi kan leda till nationens sönderfall. Och i så fall ger den inget annat än en katastrof för landet. Därför har militären en plikt att se till att det inte händer, förklarar 56-årige Wiranto.
Ingen är särskilt förvånad över hans teorier om politiska reformer i Indonesien. Men det som hans kritiker oroar sig för är hur det ska gå för ex-generalen i nästa års presidentval. Hans konkurrenter är svaga och frågan är hur folket ska bedöma en man som förknippas med en militär som anklagas för grova brott mot de mänskliga rättigheterna under Suhartos tre årtionden vid makten.
– Hur kan en kontroversiell person som Wiranto, som anklagas för brott mot mänskligheten, komma undan med att ställa upp i ett presidentval?, frågar Bambang Wijoyanto vid organisationen Legal Aid Foundation.
Wiranto har nominerats av det indonesiska arbetarpartiet och av rödvita ungdomsgardet, en nationalistisk ungdomsgrupp.
Wiranto anklagas för att ha förskingrat statliga pengar som sedan användes för att finansiera proindonesiska milisgrupper i Östtimor. Milisgrupperna var inblandade i plundringar och massakrer mot den timorianska civilbefolkningen efter den folkomröstning där en stor majoritet av Östtimors befolkning röstade för självständighet.
– För en del grupper i Indonesien är den som utsätts för internationell kritik och påtryckningar utifrån en nationalhjälte, säger Salim Said, militär expert.
Och många indoneser är antingen ovetandes om eller obekymrade över anklagelserna mot Wiranto.
– Jag vet ingenting om något sådant. Vad jag vet är att han är general och att han sjunger väldigt bra. Han har en bra röst och jag tycker om hans musik, säger en hemmafru i Bandung.
Wiranto har spelat in en skiva, och han donerade en del av pengarna från försäljningen till offren för religiösa sammandrabbningar på Moluckerna och flyktingar i provinsen Aceh.
Och en del menar att indonesernas frustration över landets politik och ekonomi sedan 1998, när Suharto avsattes, kan vara till fördel för Wiranto.
– Han vet att han inte är den bästa kandidaten, men han vet också att han möjligen är bättre än de sämsta kandidaterna, säger Fachry Ali vid Institutet näringsliv, etik och utveckling.
Ali säger att Wirantos konkurrenter troligen blir den sittande presidenten Megawati Sukarnoputri, den korruptionsanklagade talmannen Akbar Tanjung, och Suhartos svärson Prabowo Subianto.
– Jämfört med dem har Wiranto mer trovärdighet, säger Ali.
När rädslan för Sars var som störst i Asien, talade indoneserna skämtsamt om att Indonesien plågades av sin egen version av Sars – Saya Amat Rindu Suharto – vilket betyder “jag saknar verkligen Suharto”.
Det är ett uttryck för en folklig längtan efter en situation där det råder stabilitet samtidigt som arbetslösheten är låg och man har råd med basvaror.
– Wiranto är svaret på en sådan längtan, säger Ali.
