Washington, 030306 (IPS) – Det måste ha varit en frustrerande tid för Afghanistans president Hamid Karzai, som efter tio dagars lobbyarbete i USA flög vidare till New Delhi på tisdagen.
För ett år sedan var den stilige afghanen Washingtons kelgris, och de amerikanska ledarna snubblade över varandra i sin iver över att få försäkra att USA inte skulle vända ryggen mot Afghanistan, såsom det gjorde efter Sovjetunionens uttåg i slutet av åttiotalet.
Presidenten George W Bush talade till och med om en “Marshall-plan” för att försäkra att det krigsdrabbade landet inte bara återhämtade sig, utan att det skulle kunna gå en blomstrande framtid till mötes.
Men ett år senare har Karzai fått uppleva att den amerikanska uppmärksamheten är fast och nästan undantagslöst fixerad vid Irak.. Och trots passionerade uppmaningar om mer ekonomiskt stöd har den afghanske ledaren fått nöja sig med ytterligare 50 miljoner dollar i lån från den amerikanska regeringens Overseas Private Investment Corporation, Opic.
Men Karzai var den perfekte gästen. Han ställde inte till med besvär och han beklagade sig inte – inte ens när pressen ignorerade honom totalt under ett kort framträdande tillsammans med president Bush i Vita huset. Och han var passande tacksam för det utökade lånet, och sa att de 35 miljoner dollar som Opic lovat att investera i ett femstjärnigt lyxhotell i Kabul var “en förtroenderöst för regeringens stabilitet”.
– Vi har fått försäkringar om att USA kommer att fortsätta att stödja Afghanistan och att Irakkrisen inte kommer att minska uppmärksamheten för Afghanistan eller den mängd hjälp som Afghanistan får, sa Karzai efter ett kort besök i Vita huset under förra veckan.
Men andra bedömare utanför administrationen uttryckte större farhågor.
– När världens ögon fokuserar på någonting annat ska vi inte glömma att Afghanistan är ett mått på huruvida det internationella samfundet kan hålla följa den inslagna vägen tillsammans med ett bräckligt land som håller på att bygga upp sig självt efter en konflikt, säger James Wolfensohn, Världsbankens chef.
Samma budskap gavs av demokratiska politiker vid en hearing i senatens utrikespolitiska kommitté, där Karzai framträdde i förra veckan.
– Alla fakta visar tydligt att det finns mycket arbete kvar att göra, och det finns en förpliktelse att göra det, sa den demokratiske senatorn Joseph Biden.
Biden har varit en av de politiker som har argumenterat allra ihärdigast för att man ska fullfölja Bushs “Marshall-plan” för landet. Han har också talat för att man ska utvidga den internationella säkerhetsstyrkan Isafs mandat till att omfatta områden utanför huvudstaden Kabul, dit den nu är begränsad.
Och samtidigt som Karzai besökte USA kom det rapporter med olika budskap om både återuppbyggnadsarbetet och säkerhetssituationen i Afghanistan.
Två miljoner afghanska flyktingar har visserligen återvänt från grannländerna sedan talibanregimen avsattes i slutet av 2001 – något som försvarsministern Donald Rumsfeld tolkar som att folket “röstar med fötterna” – men många av dem kan inte få den hjälp de behöver, enligt biståndsorganisationer.
I synnerhet är situationen oroande i landets nordligaste och sydligaste delar, där det fortfarande pågår strider mellan rivaliserande grupper. Och längs gränsen mot Pakistan har talibanstyrkor återigen dykt upp, nu allierade med den pashtunska nationalisten och krigsherren Gulbuddin Hekmatyar, som tidigare har fått stöd av USA.
Oron är så stor att den tyska regeringen, som tillsammans med Holland leder Isaf, har varnat för att dess trupper kanske måste dras tillbaka om de oppositionella grupperna tar tillfället i akt i samband med en eventuell attack mot Irak och genomföra koordinerade attacker mot Kabul.
Bush-administrationen, som har varit emot en utvidgning av Isafs mandat eftersom man är orolig för att den internationella styrkan skulle stå i vägen för den amerikanska militärens försök att spåra upp kvarvarande taliban- och al-Qaida-styrkor, har försökt att stabilisera situationen på landsbygden genom att placera ut specialförband som med stöd av hotet om flygattacker ska försöka övertala regionala krigsherrar att samarbeta med centralregeringen i Kabul.
Men bedömare i USA menar att den taktiken hittills har varit tämligen ineffektiv och att den i vissa fall kan ha stärkt lokala krigsherrars makt, eftersom de har fått ta emot vapen och pengar från amerikanska styrkor.
Washington har också riktat in sig på att bygga upp en nationell armé som gradvis skulle kunna utvidga centralregeringens makt utanför Kabul, men den processen går långsamt. Enligt biståndsorganisationen Care International har bara 3 000 rekryter utbildats, och hälften av dem har redan deserterat på grund av etniska konflikter inom armén, dålig betalning, eller dåliga mat- och bostadsförhållanden.
Amerikanska kvinnogrupper och människorättsorganisationer uttrycker också en växande oro över att extremt konservativa, talibanliknande seder är på väg tillbaka i synnerhet i pashtunska områden.
Men Karzai hävdade vid sitt besök i USA att situationen inte är så dålig som amerikanska medier och biståndsorganisationer framställer den.
– Så är det inte. Regeringen har mycket större auktoritet och makt i landet än ni tror, sa han.
Men samtidigt medgav han att regeringen står inför enorma utmaningar, och att den behöver ett mycket större stöd från det internationella samfundet.
USA och andra givarländer har utlovat 4,5 miljarder dollar i bistånd till Afghanistan under en femårsperiod, men det har gått långsamt för pengarna att nå fram.
– Afghanistans ökenvandring är inte över ännu. Glöm inte bort oss om det blir ett krig i Irak, sa Hamid Karzai.
