Jakarta, 030205 (IPS) – Djurmarknaden Pramuka i den indonesiska huvudstaden är en stinkande, kaotisk och smutsig plats. Och den spelar en nyckelroll i en smugglingsindustri som omsätter mångmiljonbelopp. Några mil bort ligger en liknande marknad, som kallas Barito. Även här är marknadsplatsen fylld av burar med fåglar. Lådor med apor, kattor och hundar står uppställda längs de smala gångvägarna. De flesta besökarna i Pramuka och Barito är här i god tro och få av dem känner förmodligen till det mycket dåliga rykte som dessa marknader har i omvärlden.
Under januari har polisen genomfört två räder i syfte att hindra handeln med skyddade djurarter. Den 20:e januari stoppades en japansk man vid Jakartas internationella flygplats. Bland de 85 djur han försökte smuggla ut fanns gibboner och utrotningshotade ekorrar. Bara ett par dar senare stoppades tre andra resenärer från Kuwait när de försökte smuggla ut skyddade djur.
Att smugglingen är mycket omfattande bekräftas av en av försäljarna vid marknaden Pramuka som berättar att han säljer i genomsnitt 150 skyddade vilda djur varje månad.
– De vanligaste kunderna kommer från Japan, Mellanöstern och Malaysia, säger han. – Om vi kommer överens kan jag även se till att djuren skickas till dem på flygplatsen. Enligt försäljaren hämtas djuren från skogarna i Sumatra, provinserna Nusatenggara, Papua och Kalimantan. – När vi fått en beställning och kommit överens om ett pris kontaktar vi vår leverantör och berättar vad vi behöver. Djurhandeln sträcker sig över hela Indonesien – trots att landet har skrivit under FN:s konvention om utrotningshotade arter och växter, Cites. Enligt gatuförsäljaren är det enkelt att ta sig förbi tullarna med smuggelgodset.
– Vi ger dem bara lite pengar, sen ordnar de det hela, säger han.
Förra året ledde Iwan Setiawan vid organisationen Indonesiens miljöinformationscenter, PILI, en undersökning av handeln med utrotningshotade djur på marknaderna Pramuka och Barito. Enligt honom överlämnade man sedan bevis på hur handel med skyddade djurarter förekommit till alla berörda myndigheter, inklusive polisen.
Men ingenting hände. Och Iwan anser att det visar att det finns ett samspel mellan smugglare och myndigheter.
Det är en åsikt som delas av Gibbon Foundation, en miljögrupp baserad i Jakarta. En av gruppens medlemmar berättar att man vid ett tillfälle kom överens om ett samarbete med skogsmyndigheterna. Samarbetet gick ut på att med hjälp av satellitbilder identifiera grupper av vilda djur i landet.
– Men den ovärderliga informationen läckte ut. Senare upptäckte vi spår efter professionella jägare i områdena och djuren var försvunna, säger företrädaren för Gibbon Foundation.
