New Delhi, 030102 (IPS) – När Indien och Pakistan firade in det nya året så var det mot en bakgrund av ökad fientlighet, kollapsade diplomatiska relationer och en konfrontation vid gränsen där en miljon soldater är inblandade. Samtidigt kommer nya avslöjanden som ökar oron för en kärnvapenkonflikt mellan de båda länderna.
På måndagen sa Pakistans president Pervez Musharraf till veteraner inom flygvapnet att han “personligen” hade gett den indiske premiärministern Atal Bihari Vajpayee ett tydligt budskap “via varje internationell ledare som har besökt Pakistan. Budskapet var att “de indiska trupperna ska inte förvänta sig ett konventionellt krig från Pakistans sida” om de tar “ett enda steg över den internationella gränsen” som delar Kashmir.
Senare “förtydligade” en försvarstalesman att “okonventionell” inte nödvändigtvis betyder ett krig som förs med kärnvapen eller biologiska vapen. Men den förklaringen är det inte många som köper – i synnerhet inte i Indien.
Musharrafs uttalande har tolkats som ett steg bort ifrån den doktrin som säger att Pakistan bara ska använda kärnvapen i extremfall, då landets existens är hotad. I stället verkar det som om Pakistan kan tänka sig att använda kärnvapen redan i ett tidigt skede av ett krig med Indien.
I januari och kring månadsskiftet maj-juni förra året gjorde Indien upp utförliga planer för en attack över gränsen. Men planerna lades åt sidan efter påtryckningar från Storbritannien och USA.
I efterhand kan man tänka sig att sådana attacker kunde ha utlöst en kärnvapenkatastrof med ofattbara konsekvenser. Detta bevisar återigen att Sydasien fortfarande är “världens farligaste plats”, som den förre USA-presidenten Bill Clinton en gång sa.
Sedan 1998 har både Indien och Pakistan hotat varandra med kärnvapen. Och hoten kan vara extremt allvarliga.
Det senaste uttalandet från Musharraf har använts av Indien för att undergräva möjligheten till meningsfulla framsteg i relationerna mellan de båda länderna.
I förra veckan införde Indien nya visumrestriktioner för pakistanier och minskade antalet städer de får besöka i Indien från tolv till tre.
New Delhi håller också på att etablera ett särskilt kommando under en hög befälhavare från flygvapnet. Kommandot ska ha ansvar för landets kärnvapenarsenal. Och dessutom har man sagt att man inom kort ska testa medeldistansroboten Agni, som kan bära kärnvapen.
Utifrån vad som har hänt tidigare kan man förvänta sig att Pakistan svarar med liknande åtgärder. Landet har redan, i april, “uppgraderat” sitt kommando med kärnvapenansvar.
Denna händelseutveckling innebär att klyftan mellan tillverkningen av kärnvapen och att de görs tillgängliga i de väpnade styrkorna minskar ytterligare, vilket ökar risken för att de används – medvetet, av en olyckshändelse eller genom att någon som inte borde ha tillgång till dem detonerar dem.
Båda länderna har uppvaktat USA i hopp om att supermakten ska utöva påtryckningar mot fienden. Och i det spelet har båda försökt utnyttja sina särskilda fördelar gentemot USA.
USA behöver Pakistan för sitt krig mot al-Qaida och talibanerna. När det gäller Indien så ser USA landet som en enorm framväxande marknad och som en viktig långsiktig strategisk allianspartner, som motvikt till Kina.
Samtidigt har politiken både i Indien och Pakistan vridits i en högerriktning mot ökad nationalism den senaste tiden. För Sydasien är detta en särskilt farligt tid. Fientligheten mellan länderna är fortfarande olöst. Hökar i båda länder har mycket att vinna på att bibehålla och öka den. Och inrikespolitiken, särskilt i Indien, är instabil.
Om högervridningen fortsätter, eller om en storskalig terrorattack inträffar skulle de båda rivalerna snart kunna vara i krig med varandra eftersom de bägge försöker efterlikna USA:s tuffa militaristiska inställning till en rad olika problem.
Jämfört med sommaren 1999, då Pakistan och Indien utkämpade ett krig utan krigsförklaring i Kashmir, är risken nu större för att ett konventionellt krig eskalerar till en kärnvapenkonflikt.
Att förebygga en konflikt mellan Indien och Pakistan har aldrig varit viktigare än nu. Och trots det tar ingen världsmakt, och inget multilateralt organ utmaningen på allvar.
* Praful Bidwai är en av Indiens mest kända krönikörer och skriver regelbundet för ett antal indiska tidningar, bland andra Frontline och Tehelka.com. Han var tidigare redaktör på Times of India, och han har också skrivit ett 20-tal böcker, framför allt om Indiens kärnvapenpolitik.
