Jerusalem, 020517 (IPS) – Under det nuvarande relativa lugnet i konflikten mellan israeler och palestinier har båda parter vänt uppmärksamheten inåt, mot den interna politiken.
De palestinska parlamentarikerna började på torsdagen dra upp planer för att reformera den palestinska myndigheten.
Myndighetens ledare Yassir Arafat lovade i ett tal på onsdagen att val till parlamentet ska hållas, och parlamentet föreslog att valen ska hållas senast i början av nästa år.
Men Arafats tal möttes av mycket skepticism.
– Reformerna som USA och Israel kräver kommer att genomföras. Säkerhetsstyrkorna kommer att omorganiseras, men kommer det att innebära verklig demokrati? Jag tror inte det, säger en politiker.
Samtidigt som palestinierna försöker att förbättra sina institutioner och därmed förbättra omvärldens bild av myndigheten, verkar politiken i Israel ha svängt till höger den senaste veckan.
Centralkommittén i det styrande högerpartiet likud röstade, mot premiärminister Ariel Sharons vilja, för att utesluta möjligheten av en palestinsk stat väster om Jordanfloden.
Både i Israel och i de palestinska områdena är fokuseringen på inrikespolitiken ett resultat av en maktkamp. Arafat försöker försvara sig själv mot försöken att undergräva hans makt, både inifrån och utifrån. Och när det gäller likud hade omröstningen vid helgens partikonvent mer att göra med rivaliteten mellan Sharon och den tidigare premiärministern Benjamin Netanyahu än med de konkreta frågorna.
Enligt opinionsundersökningar tror majoriteten av likuds väljare att en palestinsk stat är oundviklig.
Uppmaningarna till reformer av den palestinska myndigheterna har blivit allt mer högljudda sedan slutet på den israeliska offensiven på västbanken tidigare i månaden. Sharon har till och med lagt det till sin lista över krav som måste uppfyllas för att man ska återuppta samtalen med palestinierna. Israels avsikt är att tvinga bort Arafat. Arafats tal i onsdags välkomnades visserligen av det israeliska utrikesdepartementet, men en talesman för Sharon avfärdade det, sa att sådana löften hade hörts förr och att ingenting kommer att förändras så länge Arafat sitter kvar vid makten.
USA och en del arabländer – bland dem Egypten och Saudiarabien – har uppmanat Arafat att införa reformer som kan stärka hans förmåga att agera mot militanta grupper. CIA-chefen George Tenet väntas snart komma till området för att hjälpa till att bygga upp den palestinska säkerhetstjänst som krossades av Israels attacker.
Men de kraven är långt ifrån den interna palestinska debatten om reformer som handlar mer om mer demokratiskt inflytande, ett oberoende domstolsväsende och om kampen mot korruption. Kritiken mot den palestinska myndigheten har blivit mer högljudd sedan slutet av den israeliska offensiven, då myndigheten sågs som oförmögen att försvara sitt eget folk.
Mycket av kritiken fokuserades på de två avtal som gjordes för att få ett slut på kriserna vid den palestinska myndighetens högkvarter i Ramallah samt vid Födelsekyrkan i Betlehem. Vid den senare gick myndigheten för första gången med på att 13 av dess folk skickades utomlands i exil.
Arafat försvarade en del av sina medhjälpare mot anklagelser om svek genom att ta det fulla ansvaret. Han sa att man ibland begår misstag.
Under Arafats tal till parlamentet i onsdags demonstrerade Hamas-anhängare och högtidlighöll den palestinska “Naqba” – katastrofen – det arabiska namnet för händelserna 1948, då Israel grundades och hundratusentals palestinier drevs på flykt.
– Vi kommer aldrig att få se verkliga reformer, sa Abdullah Hourani, som såg Arafats tal. Hourani leder den politiska kommittén i det palestinska nationella rådet, PLO:s högsta beslutsfattande organ.
– Han nämnde inte PLO en enda gång, trots att det är de och inte myndigheten, som ska förhandla om fred med Israel.
Hourani säger att det finns två visioner om reformer: en som påtvingas den palestinska myndigheten utifrån, och en som kommer inifrån. – De två kan till och med säga emot varandra. När omvärlden kräver hårdare åtgärder mot så kallade militanta, utan att stärka det juridiska ramverket, är vi illa ute.
Det var det som hände i slutet av nittiotalet när amerikanerna hjälpte till att stärka den preventiva säkerhetstjänsten för att förhindra attacker mot Israel, menar Hourani. Taktiken gav några relativt lugna år, men den ledde också till stort motstånd bland den palestinska befolkningen, som vände sig emot den hårdföra taktiken och bristen på giltiga domstolsprocesser.
