Kathmandu, 020417 (IPS) – Tidningsrubrikerna berättar att det lilla kungariket Nepal befinner sig mitt i ett grymt krig mellan regeringstrupper och landets maoistiska gerilla, men på gatorna i huvudstaden Kathmandu är det lite som erinrar om konflikten.
Skolor, restauranger, kontor och butiker är öppna. På biograferna visas filmer och stadens allmänna kommunikationer rullar som vanligt. Turister kommer fortfarande till landet från olika delar av världen, även om antalet har minskat.
Då och då susar en armébil förbi. Men det är en öppen atmosfär. Även om det pågår ett krig så utkämpas det framför allt på landsbygden, och det känns det långt borta för de flesta av det fattiga landets stadsbor.
– Striderna har inte påverkat stadsborna lika mycket som det rapporteras, säger Deepak Singh, affärsman och ägare till en butik i stadens centrum.
– Men publiciteten om det maoistiska våldet har haft negativa effekter eftersom färre turister kommer och affärerna blir lidande.
Och det är en uppfattning som förra veckan bekräftades av Asiatiska utvecklingsbanken. Man rapporterade då att landets tillväxt för året beräknas sjunka från 5 procent förra året till enbart 3,5 i år.
Samtidigt som krigstecknen är små i städerna är bilden helt annan ute på landsbygden. Där är det tydligt att Nepal utan tvekan är mitt uppe i ett grymt gerillakrig. Striderna startade i början av 1996 och har hittills krävt mer än 3 000 dödsoffer. Regeringen understryker dock ofta att striderna till största delen är begränsade till ett litet antal distrikt långt ut i landets västra delar.
Men trots det införde regeringen i november undantagstillstånd i hela landet, istället för att begränsa undantagstillståndet till enbart vissa delar av Nepal, som en del oppositionspartier krävde.
Sedan dess har dessutom våldet eskalerat i landet.
Bara i förra veckan dödade rebellerna 56 poliser, samtidigt som man förlorade mer än 150 gerillasoldater i samband med attacker mot polisstationer i distriktet Dang.
Och hela landet oroar sig för att mer våld kommer att utlösas nästa vecka då maoisterna utlyst en fem dagar lång generalstrejk.
Skolorna har redan uppmanat föräldrar att inte skicka sina barn till skolorna under dessa fem dagar eftersom man kommer att hålla stängt. Resebyråer tvekar även för att köra några bussar under perioden eftersom man oroar sig för att dessa ska attackeras.
Samtidigt försöker människorättsaktivister, som oroas av den försämrade situationen för de mänskliga rättigheterna sedan man införde undantagstillstånd, att få regeringen och gerillan att mötas vid förhandlingsbordet.
Men än så länge utan att nå några resultat.
Efter nästan sju års våldsamheter har nepaleserna tröttnat på situationen i landet. Pressen, som tidigare varit svala i sin kritik mot maoisterna, har nu vänt sig mot rebellernas ledare för att de driver landet mot ruinens brant.
I onsdagens utgåva av den engelskspråkiga dagstidningen Kathmandu Post, skriver man i en ledare att den kommande generalstrejken syftar till att förlama landets medborgare. “Men samtidigt kan den leda till hårda protester mot maoisterna. Och ingen rörelse överlever utan att ha folkets stöd”.
Samtidigt påpekar analytiker att maoisterna kommer att fortsätta att få stöd av landsortsbefolkningen så länge som folket på landsbygden känner sig marginaliserade från den politiska och ekonomiska makten.
Under de tolv år som gått sedan Nepal blev en demokrati har landortsbefolkningens och småböndernas problem inte åtgärdats på ett sätt som de känner sig tillfredsställda med. Det är den vanliga analysen när man diskuterar orsakerna till upproret.
– Om man sedan lägger till den omfattande korruptionen och de hopplösa framtidsutsikterna för de utbildade ungdomarna, så har du en perfekt grogrund som kan utnyttjas av politiska extremister, säger den politiska kommentatorn Narayan Wagle.
