Prag, 020214 (IPS) – Vanliga tjeckiska medborgare kan snart få fullständig tillgång till den tidigare säkerhetspolisens arkiv. Detta enligt ett lagförslag som förväntas antas i det tjeckiska parlamentet nästa månad. Men en del tjecker menar att informationen i arkiven delvis är falsk – vilket kan drabba oskyldiga medborgare.
Det har gått nästan tolv år sedan “sammetsrevolutionen” besegrade kommunismen, och nio år sedan delningen mellan Tjeckien och Slovakien. Och först nu håller frågan om hur man ska hantera de filer som den tidigare säkerhetspolisen, StB, lämnade efter sig, på att lösas.
Många gamla politiska dissidenter kräver att dokumenten öppnas fullständigt, men andra oroar sig för att polisens arkiv kan innehålla falska uppgifter som kan skada oskyldiga människors anseende.
Den tidigare dissidenten Jiri Dienstbier, som senare blev utrikesminister i landet, menar att ett offentliggörande av filerna kan göra mer skada än nytta.
– Filerna innehåller många lögner och påhitt om människor som påstås ha samarbetat med den hemliga polisen. När polisen inte hade något att rapportera om hittade man på historier, sa Dienstbier nyligen till den tjeckiska radion.
I dagsläget kan medborgare bara få tillgång till filer om sig själva. Alla eventuella referenser till andra personer är censurerade.
Men enligt det nya lagförslaget, som tillkommit på initiativ av politiker från mitten och högern, skulle alla vuxna medborgare kunna få tillgång till så gott som all information som lagrades av StB.
– Om alla filer blir tillgängliga för alla kommer inte människor att få veta sanningen utan en massa nonsens – vilket skulle vara säkerhetspolisens slutgiltiga triumf, säger Dienstbier.
Den tidigare kommunistregimen dömde närmare 280 000 människor för politiska brott, och tvångsinternerade runt 7 000 personer på mentalsjukhus. Mer än 230 människor avrättades och tiotusentals skickades till arbetsläger eller fråntogs rätten till högre utbildning.
Kollaboratörer utsattes ofta för utpressning eller tvingades till att på andra sätt att arbeta för den hemliga polisen.
StB hade olika kvoter som de var tvungna att uppfylla och namn på kollaboratörer förfalskades därför ofta, varnar en medlem på Byrån för undersökningar av kommunistiska brott, UDV.
– Det finns en inbyggd fara i att ta informationen som äkta. Vi får aldrig glömma vilka det var som sammanställde den, säger tjänstemannen.
Trots att anklagelserna är många har bara ett fåtal av dem som arbetade för StB eller kommunistpartiet åtalats för de brott de anklagas för att ha medverkat till.
Men på måndagen dömdes två tidigare StB-tjänstemän till villkorliga domar på tre års fängelse för att ha använt sig av tortyr under kampanj “slumupprensning”, som pågick mellan 1977 och 1985. Målet med kampanjen var att genom trakasserier få dem som undertecknat det antikommunistiska människorättsmanifestet Charta 77 att lämna landet.
– Kampanjens första år var i det närmaste outhärdliga, säger Petruska Sustrova, en av dem som undertecknade Charta 77.
– Efter att solidaritetsrörelsen började i Polen och deklarerandet av undantagstillstånd 1981 släppte repressionen något, men StB- agenter fortsatte att förfölja mig överallt och jag “bjöds in” till intervjuer på deras högkvarter. Dessa pågick ibland oavbrutet i 48 timmar.
Sustrova, som nu arbetar som författare och politisk kommentator, säger att hennes akter antagligen förstördes i december 1989, tillsammans med tiotusentals andra.
Kollaboratörernas roll var särskild känslig direkt efter den antikommunistiska revolutionen 1989, då inofficiella listor över påstådda polisagenter började spridas.
1992 publicerade en tidigare dissident en lista med 160 000 namn som sades ha kommit från källor som fanns nära den tidigare säkerhetspolisen.
Namnen publicerades i en enkel tidningsprodukt kallad Rude Kravo (Röd Kossa), ett namn som tagits efter kommunisttidens tidning Rude Pravo (Röd Sanning).
Namn och information om nästan 200 000 människor som sägs ha arbetat för regimen, finns numera publicerade via Internettidningen Ocensurerade nyheter.
Det lagförslag som nu kan komma att gå igenom parlamentet skulle kunna göra det lättare att bekräfta eller bestrida den typen av information.
För att lagen ska antas måste den godkännas av både senaten och president Vaclav Havel – som själv jagades av StB-agenter under kommunisttiden.
