011204 (IPS) – Kriget i Afghanistan må vara långt borta ifrån Kuwait, men det känns ändå nära.
Det är inte bara för att folk här ser på nyheter om kriget varje dag. Det är också på grund av att Usama bin Ladins talesman, Sulaiman Abu Ghaith, är kuwaitier, och det går rykten om att omkring 60 kuwaitier har dödats under de senaste dagarnas strider i Afghanistan.
Abu Ghaith framträdde som al-Qaida-medlem för första gången den sjunde oktober, då han satt bredvid bin Ladin i en videoinspelning som sändes av tv-kanalen al-Jazira.
Abu Ghaith säger att minst 20 kuwaitier är al-Qaida-medlemmar. Och han hävdar till och med att gulfstaterna, inklusive Kuwait, har varit en finansieringskälla för bin Ladin. Hans uttalanden chockade Kuwait, och myndigheterna förklarade omedelbart att Abu Ghaith var en förrädare och tog ifrån honom hans medborgarskap.
Abu Ghaith var känd sedan förr för sina fundamentalistiska idéer, och han har ofta varit i konflikt med regeringen på grund av sina predikningar. 1994 reste han till Bosnien för att slåss tillsammans med muslimerna där. Men hans kopplingar till al-Qaida har aldrig varit kända tidigare.
Hans uttalanden gav upphov till hård kritik från liberaler i Kuwait som menar att regeringen har varit alltför släpphänt mot islamisterna, och att den inte har övervakat islamistiska välgörenhetsorganisationer tillräckligt hårt.
– Våra skolor föder ett hat mot ickemuslimer. Genom att framställa sig själv som grandios, demoniserar man de andra, säger Ahmad Bishara, liberal politisk analytiker och generalsekreterare i Nationella demokratiska rörelsen.
– Vi är inte ett tolerant samhälle och vi måste granska oss själva, uppfostran i skolorna, och predikningarna i moskéerna.
Även om det finns kuwaitier som strider i Afghanistan, så finns det inga bevis för att al-Qaida-nätverket finns i Kuwait, och det tycks inte finnas något större stöd för bin Ladin bland majoriteten av kuwaitierna, som fortfarande är tacksamma mot USA för att de kastade ut de irakiska ockupationsstyrkorna 1991.
– Det kanske finns kuwaitier som stödjer bin Ladin, men det är ett negligerbart fenomen. De kuwaitiska islamisterna är inte de terrorister som liberalerna här framställer dem som, säger Ismail Shatti, högt uppsatt medlem i den islamistiska organisationen Islamiska konstitutionsrörelsen.
Kuwait, ett litet land med bara 825 000 invånare, är den enda gulfstaten som har ett folkvalt parlament.
Det är också en välfärdsstat, med påtagliga sociala förmåner, till skillnad från till exempel Saudiarabien, där oljerikedomarna är koncentrerade till en liten överklass av prinsar, och där stödet växer för bin Ladin.
Men den styrande familjen här håller makten i ett fast grepp, och även om ingen av familjemedlemmarna är “entusiastiska muslimer”, som en kuwaitier uttryckte det, så har de under flera årtionden utnyttjat islamisterna för att avvärja hotet från demokrater, nationalister och från vänsterrörelsen.
Till skillnad från i andra arabiska länder med samma strategi, har konflikten mellan regeringen och islamisterna aldrig varit våldsam. De kuwaitiska islamisterna är noga med att undvika våld.
– Alla är rika här, till och med islamisterna. Det finns ingen anledning för dem att använda våld, när de kör Cadillac-bilar och åker på semester i Europa, säger Ali el Baghli, före detta oljeminister.
Men den styrande familjens maktspel har gjort islamisterna till den mäktigaste gruppen i Kuwait, och de har ett betydande ekonomiskt och politiskt inflytande. De kontrollerar studentförbundet och lärarförbundet.
Och en liten majoritet av parlamentsledamöterna är islamister eller proislamister. De har gjort små framsteg under åren. Bland annat har de lyckats med att hindra parlamentet från att godkänna en lag om rösträtt för kvinnor, och nyligen fick de igenom ett förslag om könssegregerade universitet.
Sedan den elfte september har liberalerna i Kuwait hoppats att den styrande familjen ska ta avstånd från islamisterna, och de är optimistiska över en del åtgärder som regeringen genomfört de två senaste månaderna – exempelvis beslutet om att undersöka islamistiska välgörenhetsorganisationer noggrannare för att se om de överför pengar till al-Qaida, men framför allt att regeringen avvisade ett förslag från parlamentet om att islamisera strafflagen.
Det förslaget skulle ha inneburit att man skulle bestraffa äktenskapsbrott och stöld genom att prygla den skyldige, eller genom att hugga av dennes händer.
Men en tidningsredaktör avfärdar liberalernas förhoppningar som önsketänkande. Han menar att den styrande familjen kommer att fortsätta att spela ett balansspel med de två politiska krafterna i landet, och att spela ut dem mot varandra för att distrahera från den stora frågan, landets styrelseskick.
(011204)
.
