010820 (IPS) – För några år sedan besökte den filippinska ambassadörens fru en privat klubb vid stranden. Hon simmade i poolen när en badvakt kom fram och bad henne stiga upp. Hushållsarbetare får inte vara i poolen, påpekade han.
Ambassadörens fru gjorde som badvakten sa, förmodligen alltför chockad för att reagera.
Vare sig den historien är sann eller inte så säger den någonting om rasism och en vanlig fördom i arabvärlden, som säger att alla som inte är vita måste vara tjänare.
Situationen varierar mellan olika arabländer, och på en del platser är det värre än på andra. Alla är överens om att filippinier har de lindrigaste problemen, medan bangladeshier är värst utsatta.
I de flesta oljerika gulfländer finns gästarbetare inom de flesta sektorer av arbetsmarknaden. I Kuwait finns 1,4 miljoner utländska gästarbetare på 825 000 kuwaitier.
Även mindre rika länder som Jordanien och Libanon har tusentals gästarbetare. Libanon har 55 000 registrerade gästarbetare, men det totala antalet tros vara minst dubbelt så högt på grund av att många arbetare inte är registrerade.
Ray Jureidini, professor vid det amerikanska universitetet i Beirut säger att arbets- och levnadsförhållandena för utländska hushållsarbetare är slavliknande.
I en undersökning har Jureidini visat att det som historiskt sett karaktäriserar slaveri även gäller för hushållsarbetare i Libanon och i resten av arabvärlden.
– Det finns hot om våld mot dem, liksom våld och verbala trakasserier. Deras rörelser är begränsade och de exploateras i sitt arbete, säger han.
Verbala trakasserier och våld är vanligt förekommande i hushållen och kan nå skrämmande proportioner, säger Jureidini. Han berättar om hushållsarbetare som blivit misshandlade och utsvultna.
Hindren för rörelsefriheten börjar ofta redan på flygplatsen, när de utländska arbetarnas pass tas ifrån dem och ges till arbetsgivaren, som behåller det.
– Hushållsarbetare exploateras för det mesta. När jag frågade vad deras arbete bestod av, svarade de “allt” – städning, matlagning, barnpassning. De arbetar upp till 18 eller 20 timmar om dagen, de har inget eget rum att sova i, de har inget ordentligt arbetskontrakt, säger Jureidini.
På grund av hushållsarbetarnas låga status förekommer också sexuella övergrepp mot dem, i synnerhet i gulfländerna.
En del av problemet är bristen på juridiskt skydd för arbetarna.
De byråer som rekryterar arbetare är de första som bidrar till de miserabla arbetsförhållandena, genom kontrakt som innebär mer plikter än rättigheter, stora summor för flygbiljetter och jobb som ofta inte är vad löftena säger.
Diskriminering mot invandrad arbetskraft grundläggs ofta i gästländernas lagar, och det finns vanligtvis väldigt liten tolerans i muslimska länder mot de som har andra religioner.
I Saudiarabien har runt 300 asiatiska invandrare avrättats under de senaste nio åren.
I Kuwait finns det olika typer av visum för gästarbetare – “Visum 18” och “Visum 20”, som alla hushållsarbetare har. Om man har Visum 20 skyddas man inte av landets arbetsrättslagstiftning.
Om en hushållsarbetare blir gravid utanför äktenskapet, deporteras hon omedelbart. Ofta är det arbetsgivaren själv som har gjort henne gravid, men det är ändå bara hon som straffas.
Denna dubbelmoral i lagstiftningen vill aktivister som arbetar för gästarbetarna ändra på.
– Utgångspunkten är att gästarbetarna är människor, inte varor, säger Malou Alcid vid Kanlungan Centre for Migrant Workers som har sin bas i Manilla.
– De säljer sin arbetskraft, inte sin värdighet och mänsklighet. De befinner sig i arbetskraftsimporterande länder därför att ekonomin behöver dem.
(010820)
.
