010504 (IPS) – Australiens ursprungsbefolkning producerade kreativ konst långt innan de europeiska invandrarna anlände till landet. Men det är inte förrän under de senaste åren som deras konst börjat röna uppskattning utanför den egna kretsen. I en ny bok skriven och producerad av aboriginer hyllas den egna konstnärliga traditionen.
Uppskattningen för de australiska aboriginernas konst har ökat på den internationella konstscenen, med arbeten av konstnärer som Rover Thomas, Clifford Possum Tjapaltjarri och Emily Kngwarreye. Deras verk har sålts för miljontals kronor.
Ett annat bevis för det ökande intresset är att en turnerande utställning med aboriginisk konst besöktes av mer än en halv miljoner människor i Ryssland nyligen.
Och i en ny bok kallad KaltjaNOW (Kultur nu) hyllas den rika aboriginiska kulturens konst i all sin mångfald.
Men i boken beskrivs också de svårigheter som ursprungsbefolkningen har haft och fortfarande har att hålla sin kultur levande – trots fattigdom, exploatering och hälsoproblem.
Enligt en av bokens författare, Alexis Wright, har den aboriginiska kulturen och konsten börjat generera mycket pengar. Deras konstindustri omsätter motsvarande en miljard kronor om året numera.
Samtidigt påpekar Wright att det finns ett stort behov av administratörer och professionella ledare. Detta för att kunna skapa kooperativ som kan se till att man tjänar pengar på försäljningen av sina arbeten, samtidigt som respekten för ursprungsbefolkningens kultur bibehålls.
Wright skriver “Aboriginisk konst kommer från verkliga människor, och de som lever på avlägsna platser är ofta undernärda och kämpar mot fattigdom och de höga priserna på basvaror”.
Situationen förvärras av att, enligt Wright, staten inte skyddar aboriginerna från oetiska handlare. Och historierna om hur mindre kända konstnärer erbjuds alkohol och småsummor i utbyte mot sina arbeten är många.
KaltjaNOW är ett försök från aboriginerna att fira sin konst och kultur på ett sätt som de själva anser är passande. All konst som presenteras i boken är aboriginisk, vilket också gäller författarna och fotograferna.
Ungefär 400 000 av Australiens 19 miljoner invånare är urinvånare.
Många av de aboriginiska konstnärerna bor i storstäder som Melbourne and Sydney, men några av de mest berömda bor långt ut på landet, som i exempelvis Papunya i Norra territoriet.
Det är födelseplatsen för den speciella typ av målningar som rönt den största uppskattningen hos utländska konstkännare. Stilen kallas dot painting, och är en konstform som praktiserats av befolkningsgrupperna Lutija, Warlpiri, Pintupi, Arrernte och Ammatyerre.
Förr i tiden målade dessa folk sina målningar på sina kroppar. Mängder av prickar formar mönster som berättar historier om befolkningen och deras land.
Det dröjde till 70-talet innan skolläraren Geoffrey Bardon gav akrylfärger till de äldre männen och föreslog att de skulle försöka fästa de traditionella mönstren på målardukar. Under 80- talet hade så dot painting blivit den mest populära av de aboriginska konstformerna, och det är den fortfarande.
Samtidigt menar en del att samtidigt som de ursprungliga konstformerna blivit allt synligare i Australien, har ganska få människor tagit sig tid till att lära sig mer om de traditioner ur vilka de härstammar.
Exempelvis har det nordaustraliensiska instrumentet didjeridu blivit en populär souvenir bland turister. Instrumentet har dessutom börjat användas inom New Age-musiken.
Men det glädjer inte didjeriduspelaren Tom Djeklkwarrngi Wood som säger; “Jag har sett icke-aboriginer blåsa, och sättet de spelar på bildar inga toner, inga låtar och ingen mening.”
Han berättar också att instrumentet i sin rätta miljö används bland annat vid högtidligheter.
Men i KaltjaNOW hyllas och berättas också om konstuttryck som är mindre traditionella. Hit hör exempelvis bilder tagna av de välkända fotograferna Kerry Giles och Fred Nam.
(010504)
.
