010326 (IPS) – Medieorganisationer som rapporterat om den senaste månadens etniska bråk i Malaysaia har kritiserats av grupper med kopplingar till de styrande i landet. Kritiken sätter blickpunkten på de strama ramar som landets medier har att arbeta inom.
Fem utländska medieorganisationer har polisanmälts av det styrande partiet UMNO:s ungdomsavdelning. Och detta är bara en del av en serie av handlingar riktade mot de fria medierna i Malaysia.
Enligt polisanmälan har South China Morning Post, International Herald Tribune, The Times of London, Agence France Presse och Associated Press antytt att polisen försökt dölja information om det etniska våld som drabbade Malaysia tidigare i mars.
Sex personer dödades och 52 skadades när människor från den malajiska ursprungbefolkningen drabbade samman med indiska malaysier utanför Kuala Lumpur.
Och enligt UMNO:s ungdomsavdelning gav rapporteringen från de fem utländska medierna fel bild av bråken.
– Artiklarna i dessa utländska medier citerade oppositionens uttalanden. Men de officiella källorna – som polisen – kom inte till tals. Detta gav intrycket att polisen försökte dölja information, säger Azimi Daim, ungdomsförbundets informationschef.
Anmälan kommer samtidigt som att det officiella klartecknet för de regionala nyhetsmagasinen Asiaweek och Far Eastern Economic Review distribution i Malaysia fördröjts.
Dessutom har den den populära nyhetsportalen Malaysiakini på Internet blivit föremål för en serie anklagelser om deras finansiering.
Myndighetspersoner har anklagat portalen för att ta emot pengar från valutaspekulanten George Soros, som landets premiärminister Mahathir Mohamad ger skulden för den ekonomiska krisen i landet 1997.
Dessa händelser kan vara tecken på en större känslighet gentemot mediernas oberoende bevakning i Malaysia.
Men de pekar också på hur pressfriheten i Malaysia regleras på flera olika sätt. Dels genom hårda lagar, men även genom ägande – medierna ägs av politiska partier och affärsmän med kopplingar till makten. Men också genom självcensur från redaktörer och journalisterna själva.
Enligt medieanalytikern Mustafa Anuar har den stränga kontrollen lett till att landets medier favoriserar regeringens politik.
– Detta betyder att de som är kritiska mot regeringen har små möjligheter att få en möjlighet att uttrycka sina demokratiska rättigheter genom dessa medier, säger han.
Den stränga kontrollen över medierna har lett till att den amerikanska organisationen Kommittén för skydd av journalister, CPJ, i sin lista över de tio fiender som “utövar en särskild glöd i sitt skoningslösa nedtryckande av pressfriheten”, har tagit med premiärminister Mahathirs namn.
– De starka och de rika har relativt lätt att få plats i medierna. Men för de svaga och fattiga är det en enormt svårt att få tillgång till någon plats där de kan uttrycka sig, säger Mustafa.
Det finns en del alternativa och oppositionella publikationer i Malaysia, men deras framtid är osäker eftersom utgivningstillstånden kan återkallas när som helst.
Efter valet 1999 skar regeringen ned på utgivningen av den oppositionella nyhetstidningen Harakah, och tre andra tidningar tvingades slå igen.
– Det finns inte många alternativa tidningar i landet, och de som finns kvar möter då och då olika typer av politiska trakasserier, säger Mustafa.
(010326)
.
