010322 (IPS) – På ytan verkar livet lugnt i den nepalesiska byn Madichaur. Äntligen råder fred – om du följer de beväpnade maoisternas regler. Men många menar att freden är en chimär och att rebellerna mobiliserar för en ny offensiv.
För knappt två år sedan var situationen en helt annan. Gevärseld och granatexplosioner påminde ständigt om striden mellan de maoistiska rebellerna och regeringens säkerhetsstyrkor.
Idag har maoisterna full kontroll över Madichaur, som ligger i västra Nepal, där maoistrebellerna upprättat en parallell regering och administration. Byn tillhör distriktet Rolpa – ett av två distrikt där maoisterna för fem år sedan inledde en militär offensiv för att störta monarkin och ersätta den med en republik.
Konflikten har hittills krävt omkring 1 600 människoliv, enligt officiell statistik. Rebellerna kontrollerar idag stora områden i fyra av Nepals 75 distrikt – Rolpa, Rukum, Jajarkot och Salyan – i bergsområdena i västra Nepal. Totalt är 35 distrikt berörda av upproret.
Nepalesisk polis har lämnat Madichaur med omnejd och förskansat sig i distriktshögkvarteret i Libang, tre timmars promenad från Madichaur.
Bytorget mitt i Madichaur består av ett skrädderi och en detaljhandel. Livet där tycks gå sin gilla gång.
– Här har varit fredligt sedan polisen drog sig tillbaka, säger Mansaram Pun, som äger affären.
– Förr var vi klämda mellan maoister och polis. Vi levde i ständig rädsla för våra liv och kunde inte röra oss fritt, tillägger han.
Mansaram Pun och hans hustru behöver inte längre bekymra sig – så länge de betalar sin “skatt” till maoisterna. Byborna måste också skaffa mat till rebellerna och delta vid maoistiska möten. Då och då måste de hjälpa till att reparera vägar eller bygga en ny bro.
– Alla i byn bidrar i form av kontanter eller varor. Man kan inte avvika. Fruktan råder. De är alltid beväpnade, säger Pun.
Sedan striderna inleddes i början av 1996 har de flesta unga män lämnat byn för att slippa bli offer för säkerhetspolisen, eller rekryteras av gerillan.
Nu patrullerar uniformerade maoister byn – iklädda erövrade polisbälten och stövlar.
– Vi skyddar oss inte mot folket, bara mot reaktionära krafter, säger den 27-årige maoisten Bidrodi samtidigt som han höjer knytnäven i en lal salaam (röd hälsning) mot en grupp skolflickor som går förbi.
Hans vapenbröder är ynglingar med ofärdig skolgång, analfabetiska bönder och före detta medlemmar av nepalesiska politiska partier. De patrullerar bergsområdena som omger byn, ligger i bakhåll för polisen, förhör främlingar och samlar in skatt i form av kontanter och varor.
– När vi inte är i tjänst lägger vi ned vapnen och hjälper till på bondgårdarna när det behövs, säger kamrat Sujhav som håller på att laga ett bambutak.
Sujhav leder en avdelning om elva soldater. Bland rebellerna finner man också flera kvinnor. En av dessa är 22-åriga Man Kumari Pun, som är medlem av maoisternas kvinnoorganisation, Mahila Saghathan. Hon är en av flera hundra kvinnor som anslutit sig till Folkets krig. Var femte soldat är kvinna.
– Om det krävs kan jag skjuta. Min man dog, men det finns tusentals som kan ta hans plats. Kriget ska fortsätta, säger Pun som är mor till en fem år gammal son.
Många är inte lika pigga på krig och har istället valt att fly till Libang där 200 poliser och en bataljon soldater är förlagda. Några av byborna finns dessutom på maoisternas dödslista. En av dem, Bhim Kumari Buda, lever i Libang med ständigt polisskydd. Hon anklagades av maoisterna för att vara informatör åt polisen och anses vara skyldig till tiotals rebellers död.
Distriktsdomare Nilkantha Upadhyay menar att freden i området är vilseledande och att maoisterna i själva verket bygger upp sina styrkor bakom den fredliga fasaden. Distriktsdomstolen har i stort sett inga fall nuförtiden eftersom dessa istället behandlas av den parallella folkdomstolen som maoisterna har upprättat. Folkdomstolen utdömer stränga straff för månggifte som är vanligt i trakten. Alkoholisterna straffas och det finns nästan ingen alkohol att tillgå i hela Rolpa.
Rebellerna måste dock förlita sig på den offentliga sjukvården. Området är fattigt, medellivslängden är 52 år och spädbarnsdödligheten är 130 per 1000 levande födda.
– Så länge de inte anser att vi är informatörer låter de oss arbeta i fred, säger sköterskan Chitra Jung Shahi.
Maoisterna har vid två tillfällen avbrutit fredssamtal med Nepals regering. De senaste åren har de dock tonat ned kravet på att monarkin ska avskaffas.
(010322)
.
