010220 (IPS) – Den senaste månaden har myndigheterna i Kuba tvingat ett antal privata konstgallerier att stänga. En del av dem har ändå dörren på glänt fortfarande.
– Två poliser kom hit och sa att det vi gör är olagligt. De gav oss tre dagar på oss att sluta, säger ägaren till ett av gallerierna. Hans galleri hade utvecklats till en lönsam affär sedan det öppnades förra året.
De kubanska gallerierna fick order om att stänga den första februari. I ett officiellt brev förklarades att enligt lag nummer 226 som antogs 1997, får konstnärer i Kuba inte marknadsföra eller sälja sin konst i privatägda affärer.
Dessutom finns inte gallerier med på listan över privatägda företag som är tillåtna i Kuba, och de betalar ingen skatt på sina intäkter.
Men flera av de gallerier som fått besök av polisen är fortfarande halvöppna. Några få tavlor hänger kvar på väggarna, som för att inbjuda de förbipasserande att titta in.
– Om någon utlänning kommer förbi och vill köpa så säljer jag förstås, säger en man som håller på att packa ihop konstverk.
De flesta av gallerierna fanns längs Obispo-gatan i gamla Havanna, i människors vardagsrum och i vestibuler. De lockade också till sig turister som helt enkelt var nyfikna på att se hur en sådan här privat aktivitet fungerar i ett land där staten kontrollerar nästan allt.
Under 1990-talet godkände den socialistiska regeringen i Kuba privata initiativ inom ungefär 100 olika verksamheter. Man tillät fria marknader för jordbruksprodukter, små familjerestauranger och uthyrning av rum.
För att begränsa inkomsten för de som förtjänar sitt uppehälle inom den privata sektorn får kubanerna dock inte blanda olika verksamheter. Om man hyr ut rum får man exempelvis inte servera mat eller hyra ut bilar.
Människor med universitetsexamen kan få tillstånd att driva en verksamhet, men inte inom ett område som har anknytning till det som de studerat.
Antalet människor som har tillstånd att driva egen verksamhet rasade från 208 000 1995 till ungefär hälften i mitten av förra året, enligt arbetsmarknadsdepartementet. Antalet familjerestauranger – paladares – har också rasat, från 1 500 1996 till 253 i dag.
Men experterna menar att samtidigt som antalet människor som har tillstånd för privat verksamhet har minskat, så arbetar allt fler på den svarta marknaden eller i olicensierade verksamheter.
Höga regeringstjänstemän har erkänt att regeringen inte är särskilt intresserad av att uppmuntra privata initiativ, och att man snarare vill öka statens roll och vinna tillbaka något av den mark man har förlorat under det förra årtiondet.
– De varade ganska länge, säger Yolaine Vázquez, en av de boende på Obispo-gatan. Hon säger att hon blev förvånad av alla gallerier som dök upp under de senaste månaderna.
– Från början var det ganska mycket ett underjordiskt fenomen. Man kunde se dem, även om de var svåra att upptäcka. Men sedan började de bli mer självsäkra, varje gång man gick ner för gatan fanns det ett nytt, och en del av dem började till och med sätta ut skyltar med reklam för verksamheten, säger Yolaine Vázquez.
Tavlorna som var till salu föreställde kubanska landskap i starka färger, cigarrökande mörkhyade kvinnor, gamla bilar av det slag man fortfarande kan se i Kuba, eller fasaderna till några av Havannas mest kända byggnader.
Gallerierna riktade in sig på turister som gärna ville ta med sig en billig och originell souvenir. Tavlorna kostade allt mellan 50 och 3000 kronor.
Kuba tar emot mer än en miljon turister varje år, och de flesta av dem besöker gamla Havanna och Obispo-gatan, områdets huvudgata.
Målningarna finns fortfarande utställda, men till mycket högre priser, på webbsidan www.artecubano.com. Sidan tillhör Cuban Fine Art, ett av gallerierna på Obispo-gatan. Cuban Fine Art säger sig vara Kubas första oberoende konstgalleri.
De privata galleriernas öde avgjordes uppenbarligen i januari, efter att landets president, Fidel Castro, besökt Academia de Artes Plásticas San Alejandro, en ledande konstskola i Kuba.
Under besöket betonade Castro behovet av att “ta den kubanska konsten till folket”, samtidigt som kulturmyndigheterna uttryckte sin oro över de allt fler oberoende gallerierna, som enligt myndigheterna marknadsförde “konst som inte är representativ för landet”.
(010220)
.
