010112 (IPS) – Tack vare den kvoteringslag vid val till kongressens underhus, som började tillämpas 1991, har kvinnorepresentationen ökat från 13 till 27 procent. När lagen nu ska tillämpas vid val till överhuset, senaten, finns stora förhoppningar om mer makt åt kvinnorna.
Kvoteringslagen, som garanterar kvinnorna minst 30 procent av platserna, har lett till att Argentina är det land som har störst andel kvinnliga parlamentariker i Latinamerika. Därefter kommer Mexiko, Dominikanska republiken, Bolivia, Colombia och Uruguay.
Men bara två av sjuttiotvå stolar i överhuset är besatta av kvinnor. Det avspeglar varken väljarkåres sammansättning eller kvinnornas massiva deltagande i arbetet inom de politiska partierna.
Men det kommer det att bli ändring på i oktober då kvoteringslagen även ska gälla vid val till senaten.
En annan nyhet är att för första gången kommer platserna i senaten att tillsättas vid direkta val, istället för av elektorer i varje provins. En ändring i konstitutionen medför samtidigt att alla partier måste ställa upp med minst två kandidater till senatsvalet.
Kvinnliga politiker befarar dock att kvoteringslagen kommer att kunna tillämpas på ett sådant sätt att det blir möjligt att kringgå den. Om en kvinna finns på tredje plats på ett partis valsedel hamnar hon utanför.
María José Lubertino, ledare för Kvinnornas politiska och sociala institut, säger att kvinnornas kamp för att kvoteringslagen ska tillämpas även i senaten, är en del av ett större projekt. Vid kvinnokonferensen i Peking bestämde man att år 2005 ska det råda jämlikhet inom det politiska arbetet.
– Vårt arbete ger de politiska partierna möjlighet att omvärdera sexistiska attityder och garantera kvinnor en plats i beslutsfattande församlingar, säger Lubertino, som själv är en av kandidaterna i det kommande senatsvalet.
Hon menar att den ökade kvinnorepresentationen inte automatiskt garanterar att den moraliska standarden i senaten höjs. Men hon understryker att kvinnor inte är så djupt rotade i det mafiosobeteende som under en länge tid karakteriserat en stor del av det politiska arbetet i landet.
De två kvinnliga senatsledamöterna är trötta på att skriva ner alla sexistiska och förlöjligande kommentarer som riktas mot dem. De orkar inte längre med att bli tilltalade med det manliga ordet “senador” istället för det kvinnliga “senadora”. Eller att bli refererad till som sin mans fru, stället för med sin titel.
Senator Silvia Sapag, som förra året rapporterade om köpslåendet av röster till senaten, fick höra att den senator som hon anklagade för att ha köpt sig in, inte hade kunnat tillfredsställa henne sexuellt.
Öknamn, förminskande tillmälen, pikar, överdrifter och likgiltighet gentemot förslag som kommer från de kvinnliga senatsmedlemmarna, betraktas fortfarande som normalt beteende, i ett sammanhang där kvinnor utgör en minoritet.
Elisa Carca berättar om den gången hennes partiledare kom tillbaka från en resa och delade ut en slips till var och en.
– Jag sa att han skulle få en bh av mig.
Hälsa, sexuella trakasserier, abort och utbildning, är områden där de kvinnliga politikerna förväntas driva frågor som männen underlåter.
(010112)
.
