001127 (IPS) – De stora dammar som den interamerikanska utvecklingsbanken, IDB, har finansierat i Latinamerika har i genomsnitt blivit 45 procent dyrare än beräknat. Det visar en global rapport om dammar som presenterades i Chile på fredagen.
Rapporten kommer från Världskommissionen om dammar, WCD, en oberoende institution med representanter från samhällen som drabbats av dammbyggen såväl som företag inom industrin och olika regeringar. Bland WCD:s finansiärer finns Skanska, ABB och Sida.
Kommissionen bildades för två år sedan, och i dess nyligen utgivna rapport slår den fast att även om dammar kan ge betydande bidrag till mänsklig utveckling, så har de ofta också oacceptabla, och ofta onödiga, sociala och miljömässiga konsekvenser.
Rapporten släpptes i London den 16 november av Nelson Mandela och WCD:s ordförande Kader Asmal, som var minister för vattenfrågor i Mandelas sydafrikanska regering. Rapporten ska också presenteras i 14 andra städer runt om i världen, inklusive tre i Sydamerika – Buenos Aires, Santiago och Sao Paulo.
Ungefär 45 000 dammar har byggts runt om i världen, för att ge vattenkraft, bevattning, skydd mot översvämningar, möjlighet att lagra vatten, eller för att skapa konstgjorda sjöar med tanke på turistindustrins behov.
Rapporten slår fast att Sydamerika är en hörnsten i WCD:s arbete, med tanke på de kontroverser som har brutit ut om stora dammbyggen i regionen de senaste åren. De dammbyggena har oftast varit finansierade av IDB eller Världsbanken.
Sydamerika har mer än 1 000 dammar som betecknas som stora, vilket innebär att de har mer än 15 meter höga väggar. 594 av dem finns i Brasilien, 101 i Argentina och 88 i Chile, enligt WCD.
I rapporten finns en detaljerad studie av Tucuruí-dammen i Brasilien, som tillgodoser 70 procent av norra Brasiliens energibehov. Dammens kapacitet ska fördubblas under projektets andra fas, som kommer att kosta runt 100 miljarder kronor, och som ska vara klart 2006.
Tucuruí-dammen är kanske den mest kontroversiella i Latinamerika – en region som har upplevt en rad högljudda kontroverser om ambitiösa vattenkraftsprojekt som Yacyretá-dammen på gränsen mellan Argentina och Paraguay, Urrá-dammen i Colombia, El Cuchillo- dammen i Mexico och Ralco-dammen i Chile.
Dammbyggena har fått utstå hård kritik för att de i många fall tvingat tusentals människor att lämna sina hem för att göra plats åt dammarna.
– Det är väldigt betydelsefullt att WCD-rapporten fördömer påtvingad omflyttning på grund av dammbyggen. Det får aldrig hända igen, säger Juan Pablo Orrego, som är ordförande i aktionsgruppen GABB. GABB är en paraplyorganisation av olika grupper som kämpar mot bygget av Ralco-dammen i Chile. De vill försvara de 80 familjer från ursprungsbefolkningen som riskerar tvångsförflyttning.
Yacyretá-dammen på gränsen mellan Argentina och Uruguay kommer att leda till att 50 000 människor förlorar sina hem och sitt levebröd.
De demografiska och miljömässiga konsekvenserna av stora dammar visas också av WCD:s studie av Tucuruí-dammen.
Rapporten varnar för att kostnaderna för de stora subventioner som man har erbjudit industrin i Brasilien kan driva upp priserna för det som man sa var det mest ekonomiska energialternativet.
Dessutom kommer Tucuruí-dammen att ge upphov till lika stora utsläpp av växthusgaser som de fossila bränslen som det är meningen att den ska ersätta, enligt WCD.
Dammen har också haft stora negativa hälsoeffekter. Antalet malariafall steg under bygget och floden som bildar den artificiella sjön har gjort att kvicksilver som används av guldletare har kommit in i den mänskliga näringskedjan.
WCD skriver att Tucuruí är ett typexempel på svårigheten med att använda etablerade ekonomiska strategier i projekt som inte bara handlar om byggnadskostnader och energivinster, utan även om sociala och miljömässiga konsekvenser.
(001127)
.
