001106 (IPS) – Indonesien riskerar att sitta fast i skuldfällan i flera generationer om regeringen inte klarar av att kontrollera de nya utlandslånen och anta konsekventa politiska strategier som kan återupprätta omvärldens förtroende för landet. Det menar ekonomiska experter här.
För tillfället använder Indonesien 5,8 procent av sin BNP till avbetalningar av sina utlandsskulder.
Det innebär naturligtvis stora påfrestningar för statsbudgeten som nu lider av ett underskott på mer än 70 miljarder kronor. Ironin är att 32 procent av underskottet kommer täckas av utlandslån.
Det är alltså ingen överraskning att ekonomiska analytiker förväntar sig att man kommer att tvingas att använda ännu mer pengar till skuldavbetalningar i nästa budget. Ekonomen Aleksius Jemadu vid Parahyangan-universitetet i Bandung säger att Indonesien i praktiken måste låna för att kunna betala sina gamla skulder.
Indonesiens externa skulder ligger nu på motsvarande 1 169 miljarder kronor. Dessutom har landets företag stora utlandsskulder.
Många experter menar att problemet har sin grund i att regeringen felfördelat minst 30 procent av utlandslånen, och att de privata företagen har använt kortsiktiga utlandslån till långsiktiga projekt.
– Nu är saker och ting oförutsägbara och så kontrollerbara att ingen expert kan säga hur länge Indonesien kommer att ha de här problemen, säger Soharsono Sagir, ekonom på Padjadjaran- universitetet.
Indonesiens totala skuld uppskattas nu motsvara 86 procent av nästa års BNP, men regeringen syftar till att skära ned den till 65 procent år 2001.
Och regeringen har ansträngt sig för att hitta andra sätt att finansiera budgeten än lån.
Ett exempel är inkomster från försäljning av övertagna privata företag, som nu ligger under den statliga myndigheten för omstrukturering av banker, Ibra. Myndigheten har tagit över en rad företag som inte kunde betala sina skulder.
Ibra hoppas att man ska kunna få in 22 miljarder kronor i år genom att sälja omkring 16 företag. Men många analytiker säger att det inte längre handlar om att få in mer pengar, utan om att förändra regeringens inställning till skulder.
En av regeringens mest pålitliga finansiella källor är de långivare som har bildat CGI, den rådgivande gruppen om Indonesien. Vid CGI-mötet i Tokyo för två veckor sedan kom gruppens medlemmar överens om att ge landet lån på 48 miljarder kronor.
– Indonesien försöker alltid tillfredsställa långivarna varje år inför CGI-mötet, säger Tony Prasetiantono, som är ekonom vid Gadjah Mada-universitetet i Yogyakarta.
– Regeringen hoppas alltid på större lån, och när den får det, känner man en slags stolthet över att ha lyckats få internationellt förtroende, förklarar han.
Men Prasetiantono menar att regeringen inte anstränger sig tillräckligt för att minska sitt låneberoende.
– Man borde känna stolthet när man befriar sig från skulderna, inte tvärtom, säger han.
Soharsono Sagir menar att regeringen borde införa restriktioner för nya utlandslån, både för staten och för privata företag.
– Vad regeringen borde göra nu är att försöka locka till sig utländska investeringar, istället för att försöka få nya lån, säger Sagir. Han menar också att ett misstag som man gjort tidigare var att spara exportinkomster på utländska banker. På så sätt gjorde de ingen nytta för den inhemska ekonomin, trots att beloppen var enorma.
Samtidigt har Indonesien varit framgångsrikt när det gäller att skjuta upp skuldavbetalningar. Vid den så kallade London-klubbens möte i september kom Indonesiens långivare överens om att skjuta upp avbetalningar på lån värda 3 400 miljarder kronor.
Men de indonesiska tjänstemännen kunde inte njuta av den framgången särskilt länge.
För bara en vecka sedan sa Jack Boorman, chef för policy- utveckling inom den internationella valutafonden, IMF, att Indonesiens ekonomiska problem ligger djupare än politisk instabilitet som har påverkat ekonomin.
– Nu tycks folk här skylla på politiska konflikter som huvudproblemet. Det är en ursäkt. Även om Indonesien lyckas lösa de politiska problemen, så finns det ingen garanti för att ekonomin kommer att återhämta sig, påpekade Boorman vid en utfrågning i Indonesiens representanthus.
– Om ni vill återfå det internationella förtroenden, ska ni aldrig tala om skuldlättnader eller skuldavskrivning, sa Boorman.
(001106)
.
