000920 (IPS) – Internationella valutafonden IMF
Den 19 till 28 september möts styrelserna för Världsbanken och IMF i Prag. Tusentals demonstranter väntas försöka störa mötena. Det är osannolikt att man ska diskutera en omstrukturering av det nya strukturanpassningsprogrammet, som idag kallas för PRGF – Poverty Reduction and Growth Facility.
PRGF infördes för bara ett år sedan, och trots att det står i centrum för kritiken mot IMF och Världsbanken, är det inte troligt att de skulle vilja diskutera en förändring efter så kort tid.
Världsbanken har det senaste året ansträngt sig hårt för att förklara att PRGF är helt annorlunda än de tidigare strukturanpassningsprogrammen.
– Det som vi försöker göra är att röra oss mot programmatiska lån, där du tar en sektor, säg utbildning eller hälsovård, och kommer överens om ett program utan att ge en definition som man skulle göra i ett typiskt projektlån, förklarar Världsbankens president James Wolfensohn.
– Så vi säger till en regering att vi står bakom den när det gäller en grundskolereform, eller reform av den högre utbildningen, eller reform av hälso- och sjukvården. Men det är inte ett strukturanpassningslån på det gamla sättet.
Han säger att det nu i mycket högre grad är ländernas regeringar som styr, och att Världsbanken och IMF arbetar mer i samarbete med länder.
Regeringen i låntagarlandet ska göra upp en plan för fattigdomsbekämpning, och sedan lämna den till Världsbanken och IMF för godkännande.
På grund av låntagarländernas större inflytande var många biståndsorganisationer positiva till PRGF när programmet lanserades förra året.
Programmet lovade att det inte skulle finnas en enhetlig lösning för fattigdomsbekämpning i hela världen, utan “inhemska tillvägagångssätt som grundar sig på ländernas egna unika förhållanden, erfarenheter och förmågor.”
Strukturanpassningsprogrammet fick mycket kritik för att det var ett program som ordinerade samma medicin åt alla patienter.
Nu när ett år har gått sedan PRGF lanserades, har det skett några betydande förändringar i den nya inriktningen på fattigdomsbekämpning? Många analytiker svarar nej på den frågan.
IMF-anställda tar fortfarande kommandot när det gäller att ge råd till fattiga länder i fråga om IMF:s traditionella områden – arbetet för försiktig makroekonomisk politik, strukturella reformer på områden som valuta- och skattepolitik och frågor som rör skattesystemet.
– Om man tar med IMF:s makroekonomiska parametrar är PRGF fortfarande samma sak som strukturanpassningsprogram, säger Doug Hellinger som arbetar för tankesmedjan Development Group for Alternative Policies i Washington.
Men enligt Bretton Woods-projektet, som övervakar IMF och Världsbanken, har det skett en förändring, även om den är liten, i sättet som institutionerna fungerar på. Enligt projektet finns det en trend inom Världsbanken och Internationella valutafonden från det man kallar “The old Washington Consensus” till “The new Washington Consensus”
Medan det förstnämnda innebar en tro på det gynnsamma i en otyglad global marknad, så accepterar det senare att marknaden och privata företag inte nödvändigtvis arbetar för det allmänna goda, och att de därför måste kompletteras med sociala åtgärder.
Frågan är bara hur långt Världsbanken och Valutafonden är beredda att offra kärnan i sin ideologi. Årets upplaga av Världsbankens årliga utvecklingsrapport fylls av ett språkbruk som betonar politik som gynnar fattiga, och som leder till ökat deltagande och inflytande för svaga grupper. I IMF:s årliga rapport kan man också läsa om vikten av effektiva sociala utgifter.
(000919)
.
