000810 (IPS) – Nästa månad är det val i Jugoslavien och opinionsundersökningar visar att folket är mycket missnöjt med ekonomin. Den jugoslaviske presidenten Slobodan Milosevicförsöker därför utnyttja en av få kvarvarande möjligheteratt skaffa pengar – serber som bor i andra länder.
Milosevic vädjar till utlandsserberna att skänka pengar till sitt förra hemlands utveckling. Förra veckan organiserade regeringen en tredagars kongress för en grupp organisationer som hävdar att de representerar fyra miljoner serber i utlandet.
260 delegater från serbiska föreningar i 40 länder möte upp och skrev under en deklaration där man utlovade hjälp till sitt gamla hemland – ekonomisk så väl som politisk.
Milosevic betonade vikten av goda relationer mellan serber i Jugoslavien och utomlands och sa att han hoppas att med deras hjälp kunna bygga upp landet igen.
Förra månaden visade fem opinionsundersökningar att ekonomin är den viktigaste frågan för serberna inför valet. Över 70 procent uppgav att det kommer att avgöra vad de röstar på den 24 september. Det gör att Milosevic riskerar att förlora presidentvalet den 24 september.
Jugoslavien har varit inblandat i en rad krig sedan 1991 och har i olika omgångar varit föremål för ekonomiska sanktioner. Krigen och sanktionerna har slagit ekonomin i spillror.
Utlandsserberna har tagit fram en räddningsplan som ska sättas i verket redan idag. Enligt Zoran Milinkovic, som lever i Frankrike, har man bland annat beslutat att alla serber som lever utomlands ska betala cirka 450 kronor per år till återuppbyggnaden av Serbien.
– Det är varje serbs skyldighet att hjälpa till att bygga upp landet, och det här är en liten summa för oss som lever utomlands, säger han.
Enligt ekonomen Slobodan Milosavljevic skulle bidraget innebära ett enormt tillskott till den ruinerade serbiska ekonomin. Det rör sig om sammantaget cirka 735 miljoner kronor per år. Enligt det ekonomiska institutet i Serbien finns det bara cirka 830 miljoner kronor i hårdvaluta i landet, vilket är den lägsta nivån någonsin.
– Serbien befinner sig i en unik position, efter fyra krig på 90- talet och fler rundor av ekonomiska sanktioner och nästan inga utländska investeringar på tio år, säger Milosavljevic som arbetar på insittutet för marknadsundersökningar.
Den enda större utländska investeringen i landet under 90-talet var då staten sålde ut telebolaget till italienska och grekiska bolag 1997, mellan två sanktionsomgångar.
Men trots att kongressen för utlandsserber framställdes som en mycket viktig händelse i de statligt styrda medierna så är verkligheten den att de kanske viktigaste – och rikaste – serbiska organisationerna inte deltog.
Varken den serbiska enhetskongressen som har sin bas i USA, och representerar den största enskilda grupp serber som lever utomlands, eller andra viktiga nordamerikanska organisationer deltog.
De nordamerikanska grupperna representerar omkring 400 000 välutbildade serber som flytt från landet sedan 1992, undan krig och sanktioner.
– Serber i Nordamerika är inte villiga att investera ett enda öre idag, på grund av hur den jugoslaviska regimen sköter investeringarna, säger Dejan Vuksanovic, medlem i en nordamerikansk lobbygrupp.
Han säger att de fruktar att gå samma öde till mötes som investeraren Milan Panic som 1990 köpte 75 procent av ett företag i Jugoslavien och sedan gjorde det till ett ledande läkemedelsbolag. I februari 1999 förstatligade plötsligt regeringen företaget och konfiskerade över 4,6 miljarder kronor. Panic har sedan dess varit med och grundat den serbiska oppositionsgruppen Allians för förändring.
Många viktiga serbiska affärsmän säger till de oberoende serbiska medierna att de inte tänker stödja den nuvarande regimen.
– Pengarna kan hamna i fel händer och det vet rika serber utomlands. Det finns ingen tilltro till regimen, säger Petar Jovic, som äger ett dataföretag i Toronto i Kanada.
(000810)
.
