000717 (IPS) – Trots valda parlament kan de flesta länder i världeninte räknas som verkliga demokratier förrän kvinnor får ta platsi det politiska systemet, enligt en ny FN-rapport.
Brist på kvinnor i den politiska makten är huvudorsaken till att regeringar inte hållit sina löften om att överbrygga klyftan mellan män och kvinnor i utbildning, arbete och politisk makt under de senaste 15 åren. Det säger en ny rapport som presenterades i förra veckan av FN:s utvecklingsfond för kvinnor, UNIFEM.
Målen som sattes under en serie konferenser i mitten av 80-talet är att fler kvinnor ska studera vidare efter grundskolan, att öronmärka minst 30 procent av platserna i parlamentet till kvinnor och att se till att de innehar hälften av alla jobb inom industrin och service.
Bara åtta länder, varav de flesta är nordiska, har uppnått målet om 30 procent kvinnor i parlamentet. Kvinnor har minst 10 procent av platserna i mindre än 80 länder, de flesta av dem i Europa och Latinamerika samt USA.
I Sydöstasien och Sydasien har Vietnam, Kina, Laos, Nordkorea, Filippinerna, Indonesien och Malaysia minst 10 procent kvinnor i parlamentet.
Undersökningen visar en “dramatisk minskning” av platser som innehas av kvinnor i Östeuropa och Mongoliet på grund av att könskvoteringen avskaffades för 15 år sedan. Den största ökningen av kvinnor i maktposition har skett i Sydafrika – från en till 30 procent – efter avskaffandet av apartheidregimen.
Men UNIFEM:s undersökning noterade att det inte var tillräckligt att kvinnor väljs till parlamentet, eftersom “den beslutande makten som rör ekonomiska frågor har flyttat någon annanstans”. Därför menar UNIFEM att det är viktigt att kvinnor också innehar nyckelpositioner i finansministerier och centralbanker.
Rapporten citerar en studie av Världsbanken från 1999 som visar att regeringar där kvinnor har mer att säga till om dessutom har lägre nivåer av korruption. Enligt studien bryr sig kvinnliga beslutsfattare mer om allmänhetens bästa än sina manliga motsvarigheter.
Världsbankens undersökning bekräftas av ett exempel från Thailand, där lokala paneler för utveckling som styrs av kvinnor använder det årliga regeringsbidraget på 100 000 baht (cirka 22 000 kronor) mycket bättre än de paneler som styrs av män.
UNIFEM:s rapport kritiserar världens regeringar för att inte satsa mer pengar på att uppnå de överenskomna målen. “Utgifterna som går till program för kvinnor är nästan alltid en mycket liten del av regeringens totala budget, vanligtvis inte mer än fem procent.” skriver rapporten.
Den råder också män att ta större del i ansvaret för omvårdnad av familjen och vara stolta över vad deras fruar och döttrar åstadkommer i den offentliga sfären.
Några ljusglimtar är en del länder där kvinnor fått större inflytande i lokalpolitiken. I Indien är en tredjedel av platserna i de valda byråden garanterade i konstitutionen till kvinnor. I Ugandas konstitution har man också öronmärkt 33 procent av platserna i lokala råd till kvinnor.
(000717)
.
