000615 (IPS) – Som producent använde Lee "Scratch"Perry okonventionella metoder när han spelade in några av destörsta låtarna i reggaens historia. Och hans livsstil var, ochär, lika okonventionell. Lee Perry kommer till Sverige för att spelapå Hultsfredsfestivalen i helgen.
I en ny bok, “People Funny Boy”, tecknas bilden av den legendariske producenten, som dyrkas av såväl reggaefantaster som punkare.
Boken är skriven av amerikanen David Katz. Titeln kommer från en av Perrys största hits.
Boken är på 384 sidor och den tar läsaren med till tiden då den unge Perry hankade sig fram som arbetare, dansare och dominospelare i staden Kendal, innan han började sin karriär som dj och talangscout för den legendariske Clement “Coxsone” Dodd och hans skivbolag Studio One.
Det sägs att boken tog tio år att skriva, och nu när den äntligen är färdig har den fått bra recensioner i musiktidningar som Mojo och The Face.
Recensionen i The Face lägger tonvikten på Lee Perrys dragning åt det dramatiska, och refererar till några av producentens mest ökända eskapader. Till exempel sägs det att Lee Perry en gång läste en förbannelse över Storbritanniens premiärminister Margaret Thatcher.
Boken kommer vid en tid då den 64-årige Lee Perry njuter frukterna av sin karriär från sitt hem i Schweiz. Den senaste tiden har det kommit en mängd återutgåvor av hans verk som dubproducent, och från tiden med Island Records på 70-talet, då Perry producerade klassiker som Junior Byles “Curly Locks” och Junior Murvins “Police and Thieves”.
Många av de låtarna spelades in i Lee Perrys ökända Black Ark- studio i Kingston, som brann ner till grunden 1979. Lee Perry sägs ha varit mentalt sjuk vid den tiden, och polisen misstänkte att han själv tänt eld på studion. Han friades till sist från anklagelserna.
Perry föddes den 20 mars 1936 i Kendal. På femtiotalet lämnade han sin hemstad Kendal för att finna lyckan i Kingston. Där fann han sitt kall på den växande musikscenen, tillsammans med Clement Dodd, som innan dess hade varit lantarbetare i USA. “Coxsone” Dodds soundsystem Downbeat var på väg att utmana Duke Reids Trojan som det populäraste i Kingston
Perry höll ihop med Dodd i nästan ett årtionde innan han gick vidare för att samarbeta med Joe Gibbs, en annan pionjärproducent.
Den oförutsägbare Perry startade sitt eget skivbolag Upsetters i slutet av 60-talet. Några av de mest inflytelserika musikerna i Jamaica fanns i hans stall, bland dem The Wailers med Bob Marley. De hade just hade lämnat Dodd, och tillsammans med Perrys husband The Upsetters spelade Bob Marley in några av sina bästa låtar, till exempel “Duppy Conqueror”, “Small Axe” och “Mr Brown”. Perry producerade också Wailers rosade album “Soul Revolution”.
I Black Ark-studion spelade Perry in en rad hits som summerade 70- talets militanta stämning på Jamaica, såsom Junior Byles “Beat Down Babylon” och Max Romeos “War Inna Babylon”.
Efter att Black Ark brann ned flyttade Perry till Storbritannien, där The Clash, ett av de punkband som influerades av hans musik, sökte upp honom.
Perry har två barn med en schweizisk baronessa, efter ett äktenskap som knappast har minskat mystiken kring honom. Han bor numera i Schweiz men turnerar regelbundet i USA och Europa, och i helgen är han alltså ett av dragplåstren på Hultsfredsfestivalen.
(000607)
.
