000505 (IPS) – I de karga bergen i den västliga provinsen Ningxia söker tiotusentals invånare efter den svarta "facai"-mossan, som är lika värdefull som guld för dem. Men handeln med mossa har också förvandlat stora landområden till öken, och den har gett upphov till spänningar mellan invånarna i Ningxia och mongolerna i grannprovinsen.
Facai-mossans värde avslöjas bara av dess namn. “facai” är en ordlek med de kinesiska orden för “bli rik”.
“Bli rik”-mossan, som vissa kallar det svarta guldet, är en lyxig gåva i Sydostasien och i Hongkong, där den kinesiska befolkningen använder den i matlagning.
Hui-folket, muslimska kineser, skrapar undan gräset i markerna som gränsar till öknen i Ningxia-provinsen och samlar den mossa de kan hitta.
Tongxin, ett område som ligger flera hundra kilometer söder om Gula floden är centrum för den här blomstrande handeln. Mer än 10 000 människor säljer facai varje månad till köpmän från Hongkong och södra Kina.
Den håriga svarta växten kostar 480 kronor per kilo på marknaden här, och i Hongkong säljs den vidare för 765 kronor.
Men samtidigt som mossan har blivit populärt bland utlandskineser och ökat inkomsterna här, så har handeln också skadat den ömtåliga miljön i den karga regionen, och lett till oroligheter när Hui-folket har gått över gränsen till grannprovinsen Inre Mongoliet för att söka efter facai.
Facai-skörden har förstört sex miljoner hektar gräsland, enligt en artikel i en kinesisk miljötidning. Enligt artikeln är det en av anledningarna till att nordvästra Kina plågats av ändlösa landstormar i år.
I mars och april stod allting still under flera dagar i tre västliga kinesiska provinser – Ningxia, Gansu och Inre Mongoliet. I Yinchuan, Ningxias huvudstad, kunde man bara se fem meter framför sig.
– Det här är det värsta året vi har registrerat, säger Kong Zhaozhen, chef för miljöskyddsbyrån i Yinchuan.
– I flera dagar kunde man inte andas för att dammet var så tätt. Folk vågade inte gå utomhus. Alla hatade det, säger Zhaozhen.
Till och med i huvudstaden Peking ställde sandstormen till med problem. Flygplatsen stängdes, och staden badade i ett tjockt, gult damm. Dammet, som enligt experter föll ned så långt bort som i Japan, kom från Tengri- och Alashan-öknarna i Inre Mongoliet.
De framryckande öknarna utgör nu en tredjedel av Kina, och de växer med 2 400 kvadratkilometer varje år. 110 miljoner människors liv påverkas av att öknarna breder ut sig.
En studie från regeringen 1997 visade att Hui-folkets jakt efter facai på stäppen i Inre Mongoliet har förstört upp till en tredjedel av gräsmarken i många områden.
En bonde kan skörda ungefär 3 000 kvadratmeter om dag, men ofta blir resultatet väldigt litet. För den muslimska befolkningen i Ningxia finns det ändå inte många andra sätt att tjäna pengar. Tillgången på land per bonde minskade med en tredjedel under 1980- talet, då provinsen hade den största befolkningstillväxten i Kina. Den mark som finns är karg och torr, och kan knappt ge mat på bordet.
I Tongxin var medelinkomsten mindre än 550 kronor förra året.
I Hantianling, en liten by 30 kilometer från Tongxin, visar Ma Zhongqings familj hur lite vatten de har kvar i brunnen.
– Om det inte regnar får vi inget vatten, inte ens för att dricka. Förra året fick vi inget regn, så det blev ingen skörd, säger Ma.
För att försörja sina fem barn går Ma varje vinter till Inre Mongoliet för att leta efter facai.
– Nästan hela vår inkomst kommer från facai. Det är hårt arbete, på vintern är det väldigt kallt och det är inte många som orkar med det. Men vi överlever i alla fall.
Resan till Inre Mongoliet är riskabel, eftersom mongoliska herdar har bestämt sig för att slåss mot de som förstör deras mark. 1997 och 1998 kom rapporter om att facai-letarna gick omkring på stäppen i gäng, beväpnade med hemgjorda vapen, och att de hade skändat mongoliska gravar, stulit gravgods och till och med förgiftat nomadernas brunnar. De mongoliska herdarna svarade genom att organisera sig i sjävförsvarsenheter.
De lokala myndigheterna, förfärade över striderna mellan muslimska kineser och mongoler, var tvungna att göra något åt facai-handeln. Nya regler som infördes 1998 förbjuder Hui-folket från att gå över gränsen till Inre Mongoliet för att samla facai.
Samtidigt som provinsregeringens företrädare säger att markförstörelsen är under kontroll visar årets sandstormar på motsatsen.
Och som läget är, säger Tongxins lokala ledare att de bara kan uppmuntra facai-handeln. Enligt Yang Wenyuan, företrädare för områdets styrelse, är facai-handeln huvudsaklig inkomstkälla för ungefär 40 procent av områdets 350 000 invånare.
(000505)
.
