000118 (IPS) – Med Nelson Mandela som fredsmäklare har fredssamtalen i Burundi åter kommit igång. "Snälla, kom med i den moderna världen", sa Mandela till de burundiska delegaterna i söndags.
Delegaterna träffas i den tanzaniska staden Arusha. Mandela har lovat att ge de segdragna fredförhandlingarna en högre profil. Han har bjudit in den amerikanske presidenten Bill Clinton och den franske presidenten Jacques Chirac att delta i nästa förhandlingsrunda i februari. Och på onsdag ska han tala om processen inför FN.
Rapporter inifrån Burundi tyder dock på att allt kan bli mycket sämre innan det blir bättre. De senaste veckorna har rapporterade övergrepp utförda av både rebellgrupper och regeringssoldater ökat pressen på regeringen att avsluta den omflyttning av 300 000 människor ur landets hutu- majoritet som pågår i Bujumbura Rurale. Det spända lägen har lett till en växande politisk polarisering och hård retorik.
Landets president Pierre Buyoya har ombildat regeringen och lovat att återställa säkerheten i hela landet och att stödja Mandelas försök att nå ett fredsfördrag. I sitt nyårstal till nationen erkände Buyoya att inbördeskonflikten i landet förvärrats under andra halvan av 1999.
– Vi befinner oss fortfarande i krig, sa han.
Han skyllde på att “beväpnade gäng” trappar upp sin verksamhet men försäkrade att den burundiska armén kontrollerar läget.
Samma armé som presidenten berömde kritiserades några dagar senare av Amnesty International. De anklagas för att ha massakrerat över 40 civilpersoner i Kabezi, 20 kilometer söder om huvudstaden Bujumbura. Regeringen avvisar bestämt organisationens uppgifter.
Regeringens upprepade försäkringar om att de vinner kriget mot rebellgrupperna misstros, både inrikes och internationellt. I Bujumbura är det visserligen betydligt lugnare i dag än för fyra månader sedan, delvis beroende på att utegångsförbud numera råder från klockan tio på kvällen. Men fortfarande sker regelbundna attacker, bakhåll och konfrontationer i skilda delar av landet.
I sitt nyårstal försvarade presidenten regeringens kritiserade försök att flytta omkring 300 000 människor, främst ur landets största etniska folkgrupp, hutuerna, till 50 “skyddade platser” i Bujumbura Rurale med motivationen att det är för “de inblandades säkerhet”. De skyddade platserna beskrivs av Amnesty som tillfälliga flyktingläger med fruktansvärda förhållanden.
Enligt källor inom den burundiska regeringen så fick president Buyoya stöd av FN:s generalsekreterare för folkförflyttningen i november förra året men en högt uppsatt FN-tjänsteman uppger att FN starkt motsätter sig åtgärden och säger att det är ett brott mot Genéve-konventionen.
Det finns i dag tecken på att lägren börjar tömmas och att människorna i dem tillåts flytta tillbaka till sina hem. Lägren har blivit den kanske viktigaste frågan för den hutuiska oppositionen.
– I framtiden kommer detta att anses vara en annan form av folkmord, säger landets före detta president Sylvestre Ntibantunganya.
Han anser att folkomflyttningen skapar fattigdom och hat. “Många av dessa människor upplever sig redan som offer, särskilt när vissa av soldaterna som utför förflyttningen säger till dem att detta är ett straff för att de röstat på en hutu-president 1993”. Den åsikten stödjs av hans partikamrat ur Fronten för demokrati (Frodebu), Domitien Ndayizeye.
Både Ntibantunganya och Ndayizeye backar upp Mandela som fredsmäklare för Burundi, men inrikespolitiska splittringar i landet kan försvåra processen. Under de sista månaderna av 1999 bildades nya politiska block och polariseringen ökade.
Ndayizeye är till exempel inblandad i en nybildad partikoalition som heter Nationella alliansen för förändring, ANAC. ANAC samlar en lång rad partier som är emot president Buyoya, både hutuer och tutsier. I december sade alliansen att “det burundiska folket hålls som gisslan av våld, lögner, etnicitet och regionalism” och de anser att “staten har konfiskerats av en liten grupp människor”.
Och i oktober bildades en annan formation bestående av avhoppare ur presidentens parti och ur Frodebu, CNRP. Detta komplicerar fredsförhandlingarna eftersom inte alla grupper hittills varit inbjudna att medverka. Just nu pågår försök att föra in rebellgrupperna i processen.
Vissa politiker är dock redan motståndare till förhandlingarna och anser att rasistiska organisationer redan är inne i institutionerna och inte ska få vara med och förhandla.
Konflikten i Burundi nådde kulmen 1993 efter att landets förste hutuiske president, Melchior Ndadaye, mördats av tutsi-soldater. Sedan dess har fler 150 000 människor, de flesta civila, dödats i striderna, enligt hjälporganisationer i landet. Burundi har omkring sex miljoner invånare.
(000118) .
