991117 (IPS) – I en fördömande rapport om massakrerna på tusentals civila bosnier i Srebrenica 1995, anklagar FN sig självför att inte med kraft ha konfronterat serberna då de belägradestaden.
“Genom misstag, felbedömningar och en oförmåga att känna igen ondskan vid hade framför oss, misslyckades vi att göra vår del för att rädda människorna i Srebrenica från serbernas massmördande”, står det i rapporten från FN:s generalsekreterare, Kofi Annan, som var ansvarig för alla fredsbevarande operationer vid tiden för massakrerna.
“Jag är fullt medveten om mandatet FN fick och även smärtsamt medveten om att organisationen misslyckades med att genomföra det mandatet”, skriver Annan.
Rapporten är en dokumentation över händelseförloppet före och efter massakrerna av 7 000 muslimska män och pojkar i koncentrationslägren i Srebrenica, och i den konstateras att både artilleri och flyg borde satts in betydligt tidigare i Bosnien.
“Den viktigaste läxan från Srebrenica är att omfattande och systematiska försök att terrorisera, driva på flykt och mörda ett helt folk måste bemötas beslutsamt med alla nödvändiga medel”, skriver Kofi Annan.
Rapporten lägger skulden på flera inblandade aktörer – dåvarande generalsekreteraren för FN Boutros Boutros-Ghali, hans specielle rapportör Yasushi Akashi, FN-sekretariatet, säkerhetsrådet och medlemsländerna.
Den primära och direkta skulden för massakrerna läggs dock på de bosnienserbiska ledarna, president Radovan Karadzic och general Ratko Mladic, båda anklagade för krigsförbrytelser.
FN:s säkerhetsråd etablerade i april 1993 sex säkerhetszoner i Bosnien, där FN skulle avväpna och övervaka genom FN:s skyddsstyrkor, UNPROFOR. Månaden därpå samlade dessa styrkor in vapen från stadens bosnienmuslimer, men serberna brydde sig inte om kraven på reträtt från sina positioner runt omkring Srebrenica. Den 6 juli 1995 attackerade serberna enklaven och attacken slutade med att serberna intagit staden fem dagar senare. Inom loppet av några dagar hade 7 000 män och pojkar skilts ut från den övriga befolkningen i särskilda läger. Tre dagar senare, den 14 juli, påbörjades massavrättningarna.
Bosnien-Hercegovinas ambassadör i USA, Muhamed Sacirbey, beskriver rapporten som ett bra sätt att lära sig en läxa inför framtiden. Han tycker rapporten närmast är en beskrivning över hur man inte ska göra i liknande situationer i framtiden. Skulden för massakrerna ska enligt honom läggas på “de i beslutskedjan som hade chansen att vidta resoluta åtgärder, men som undvek alla möjligheter att konfrontera Mladic”. Sacirbey nämner särskilt Akashi och högsta befälet för UNPROFOR, Bernard Janvier.
– En viktig slutsats är att byråkrati, försiktighet och slöhet inte är ett särskilt bra svar på en armé som är fast besluten att begå folkmord och mord, säger Sacirbey.
Rapporten räknar upp en rad viktiga och ödesdigra beslut som togs av FN, däribland att man inte kallade in Natoflyg för att försvara staden, att försvarstrupperna som vaktade Srebrenica och de andra sex säkerhetszonerna var för små, det faktum att den holländska bataljonen, närvarande i staden vid tidpunkten, vägrade besvara serbernas eld samt vägran att låta stadens bosnienmuslimer återfå sin vapen för att kunna försvara sig när väl serberna intagit staden.
Den absolut starkaste kritiken mot FN-insatsen i Srebrenica riktas mot det faktum att flyg aldrig sattes in mot de attackerande serberna. Det holländska bataljonsbefälet inne i Srebrencia vädjade gång på gång om att Natoflyg skulle sättas in, men vädjan avslogs av Boutros-Ghali, hans viktigaste rådgivare, däribland Kofi Annan, den särskilde representanten och FN-styrkornas högste befäl. De ansåg att ett sådant beslut inte låg inom FN:s mandat, och man fruktade serbernas hämnd mot de fredsbevarande styrkorna.
Annan skriver i rapporten att trots att FN visste att hotet om Natos flygattacker var det enda som stod till buds som svar på en attack mot säkerhetszonerna, framfördes inga förfrågningar om luftattacker till Nato.
Rapporten betonar att de holländska styrkorna i Srebrenica var för dåligt beväpnade och försvarslösa mot 2 000 tungt beväpnade serber. Det är omöjligt att säga med säkerhet att holländarna skulle ha räddat liv om de agerat mer handfast, och det är till och med möjligt att sådana ansträngningar skulle ha gjort större skada än nytta, enligt rapporten.
Människorättsorganisationen Human Rights Watchs representant inom FN, Joanna Weschler, tycker att rapporten är mycket ambitiös, men är kritisk på några punkter.
– Den ger ingen enskild person skulden. Den lägger ansvaret på en rad omständigheter. Allt var inte tillfälligheter, vissa inslag var ett resultat av den politik som drevs, säger hon.
Rapporten, som kom till på begäran från FN:s generalförsamling, bygger på 100 intervjuer och hemliga FN-dokument.
Hittills har bara omkring 2 200 kroppar hittats efter massakrerna i Srebrenica. På Internationella Röda Korsets lista över försvunna efter massavrättningar finns 7 300 människors namn.
(991117)
.
