991029 (IPS) – Bara sju procent av Tanzanias befolkning kommer in på motsvarande gymnasiet. Genomsnittet i södraAfrika ligger på 20 procent.
Paul Shabani, 16, har gett upp drömmen om att bli en av de utvalda, som han uttrycker det. Han har istället skaffat sig jobb i Dar es Salaams hamn. Där tjänar han en femma om dagen genom att sälja isvatten till hamnarbetarna.
Det är nästan lika svårt att få en plats i grundskolan. Föräldrar måste betala nästan 500 kronor per barn i skolavgifter årligen. Detta trots att regeringen hävdar att de erbjuder gratis undervisning åt alla. Få mammor och pappor klarar av den utgiften, särskilt på landsbygden där de flesta är fattiga.
Över halva befolkningen i Tanzania kan inte skaffa fram vad de behöver i form av mat och näring från dag till dag. Landet är ett av världens fattigaste med en BNP per invånare på omkring 1 000 kronor.
Över hälften av de 77 procent som börjar grundskolan, fullföljer inte skolgången. Suleiman Sumra, pedagog och expert på Tanzanias utbildningssystem, menar att regeringen måste ta ansvaret för att utbildningssystemet inte är tillgängligt för alla.
– Under 1970- och 80-talen kunde vi se väsentliga förbättringar inom utbildningssystemet, och det visade sig genom att läs- och skrivkunnigheten steg till 75 procent vid årsskiftet 1989/90. Det var en bra bit högre än många andra afrikanska länder, säger han.
Mycket av den framgången gick förlorad under 1990-talets ekonomiska kris.
(991029)
.
