990901 (IPS) – Biskop Helder Cámaras död är inte bara en förlust av en av de fattigas största förkämparför den katolska kyrkan i Brasilien och hela Latinamerika. Hans död innebär också att en av de sista ur den generation som ställde kyrkan på de förtrycktas sida genom befrielseteologin och i vissa fall även genom stöd till väpnad kamp försvinner.
Cámara var en av de biskopar, präster och teologer som bidrog till att formulera och praktisera den katolska kyrkans sociala doktrin, som offentligt antogs under det andra Vatikankonciliet, mellan 1962 och 1965.
De progressiva latinamerikanska prästerna började förlora mark och många av rörelsens röster tystnade under förra årtiondet, särskilt i Brasilien, då Vatikanen gjorde en offensiv för att återupprätta mission och spridandet av evangeliet som kyrkans främsta uppgift.
Den mest framstående av Brasiliens befrielseteologer, Leonardo Boff, tvingades se hur hans arbete avfärdades och tystades ned av Vatikanen innan han lämnade kyrkan för att han var “trött på en icke produktiv kamp”.
När Cámara pensionerades 1985 efterträddes han som biskop i ärkestiftet Olinda och Recife, i den fattiga nordöstra delen av Brasilien, av den konservative biskopen José Cardoso Sobrinho. Sobrinho förändrade kyrkans arbete i området och avvecklade en teologiskola som förde fram progressiva präster.
Under påven Johannes Paulus II har Vatikanen stört de progressiva biskoparna arbete i Brasilien bland annat genom omflyttningar, nya utnämningar av biskopar, kardinaler och religiösa lärare.
Ett exempel är då landets största ärkestift, Sâo Paulo, delades upp. Det undergrävde ärkebiskop Paulo Evaristo Arns arbete. Han var stark motståndare till militärdiktaturen 1964-85 och försvarande de mänskliga rättigheterna och avslöjade bland annat användandet av torty. När Arns pensionerades förra året ersattes han av Claudio Humes, som tillhör de mer moderata bland biskoparna i Brasilien.
Tiden arbetar mot den progressiva kyrkan också för många av dess anhängare pensioneras. Men påven Johannes Paulus II:s 21 år vid makten har inte lyckats utrota dess inflytande i Latinamerika – bara göra det mindre.
Brasiliens nationella biskopskonferens som grundades av Cámara och likasinnade på 50-talet fortsätter att verka och uttala sig i politiska och sociala frågor. De fördömer bland annat den ekonomiska modell som regeringen antagit.
Jordbruksreformen och de jordlösas rörelse (Movimento dos Sem Terra) har starkt stöd av prästerskapet i Brasilien och får beröm även av påven. Och präster över hela landet arbetar för de fattigas rätt, ibland med livet som insats.
Cámaras ideal “kan komma att spira starkare efter hans död”, hoppas en av biskopens medarbetare i Olinda och Recife, munken Aloisio Fragoso. Den avliden biskopens internationella anseende och inflytande ger bränsle åt den förhoppningen. – Om jag ger mat till de fattiga kallas jag för ett helgon, men om jag ställer frågan varför de fattiga inte har någon mat, kallas jag för kommunist, sa Cámara under militärdiktaturen.
Det är ett mysterium att en biskop med så hög status som Cámara aldrig utnämndes till kardinal. Cámara fortsatte efter sin pensionering att leva ett enkelt liv i Olinda.
(990901)
.
