990811 (IPS) – I Marocko har berberna, liksom i alla nordafrikanska länder, mest blivit ett folkloristiskt inslag, och inteen levande del av landets mångkulturella samhälle. Berberna, somvägrar acceptera detta, har ofta tvingats utstå hårt förtryck.
Berberkulturen tillhör de av världens kulturer som riskerar att dö ut på grund av statligt förtryck och effekterna av en kulturell globalisering. Nu arbetar flera berberorganisationer för att den arabiska Alawit-dynastin, som regerat Marocko sedan 1600-talet, officiellt ska erkänna deras kultur.
En mer moderat organisation är Marockanska förbundet för forskning och kulturutbyte, AMREC. Förbundet bildades 1967 i Rabat av en grupp berbiska studenter. AMREC tillhör de moderata organisationerna, som kräver ett grundlagsstadgat erkännande av det gamla tamazigh-språket och tamazigh-kulturen inom Marockos gränser och lagverk.
Andra grupper är mer militanta och kämpar för att jaga ut araberna ur landet. De hävdar att Marocko tillhör berberna.
Berberna säger att de levt i Magreb-länderna i 5 000 år. Geografiskt sträcker sig deras område från Atlanten till gränsen mellan Egypten och Libyen, och från Medelhavet till Niger, Mali och Burkina Faso. Ingen vet säkert hur många berber det finns i Marocko, olika beräkningar uppger allt från 30 till 60 procent av landets 28 miljoner invånare.
En viss tolerans från landets myndigheter vad det gäller berbiska kulturyttringar har gjort att det i dag finns många berbiska organisationer.
– Framgången beror bland annat på att vi hållit oss neutrala inför politiska partier och myndigheter, säger berbern Ahmed Kikich.
Andra, som poeten och konstnären Mahjoubi Aherdane, ser det något annorlunda.
– Jag har alltid arbetat politiskt för att värna berberkulturen, säger han.
Aherdane grundade på 1950-talet det berber-orienterade partiet Folkrörelsen, som i dag har 19 platser i Representanthuset i det marockanska parlamentet.
1991 undertecknade sex berberorganisationer det så kallade Agadir- avtalet om språket och kulturen tamazight. Avtalet beklagade att berberna systematiskt blivit en andra klassens medborgare, och det kräver ett grundlagsskyddat erkännande av språket tamazight som officiellt och likställt med arabiska. I avtalet står också att tamazight ska användas i skolor och i den statliga radio- och TV- kanalen RTM.
RTM började 1994 sända dagliga nyheter i tolv minuter på landets tre berberdialekter – traifit, tamazight och tachelhit. Sändningarna fick både ris och ros.
– Sändningarna borde visa vår urgamla kultur och inte den pittoreska status som regimen skapat, säger Id Saleh Hassan, som också menar att innehållet i nyhetsprogrammen är arabiskt fastän språken är berbiska.
Brahim Ounich från Tilili-förbundet ser dock RTM:s initiativ som ett steg i rätt riktning. Han menar att miljontals berber äntligen känner att de räknas.
Liksom allt annat i Marocko har berbernas öde vilat i händerna på kung Hassan II, som nyligen avled i en hjärtinfarkt. Han beslutade 1994 att undervisning skulle ske på berberdialekter i marockanska skolor, åtminstone i grundskolan. Detta beslut genomfördes dock aldrig i verkligheten.
– Kungens beslut var bara en strategi för att hålla den växande berberrörelsen lugn och under kontroll, säger Ahmed Hracherras från Tilili-förbundet.
Även om många berber drömmer om en avskild etnisk enhet är det ytterst få som vågar tala öppet om detta. Många talar dock om språkets och kulturens erkännande. Åter andra motsätter sig också detta.
– Det är helt orealistiskt att kräva erkännande av tamazight som officiellt språk, säger Mohammed Louafa, styrelsemedlem i det nationalistiska partiet Istiqlal, som ingår i regeringskoalitionen med den socialistiske premiärministern Abderrahmane Youssoufi.
– Det enda officiella språket är arabiska och inget annat än arabiska, säger Louafa, som hävdar att han är berberättling.
Diskrimineringen av berber är ingalunda unik för Marocko. I Algerier, där 30-35 procent av befolkningen är berber, anklagas myndigheterna för att medvetet diskriminera språket och påtvinga hela befolkningen en arabisk livsstil.
Även om Algeriets grundlag erkänner berbernas existens, slår den dock fast att arabiska är landets officiella språk. 1998 beslutade regeringen att införa arabiska på alla områden i samhället, från offentlig förvaltning till undervisning. Detta väckte stark ilska hos berbisk- och fransktalande invånare.
(990811)
.
