990506 (IPS) – Östtimors eventuella separation från Indonesien närmar sig. I onsdags slöts ett avtal vid FN-högkvarteret i New York om en folkomröstning om självständighet – eller självstyre – för territoriet. Allt eftersom Östtimors självständighet rycker närmare, ökar spänningen runt om i den indonesiska övärlden, och känslorna är blandade inför det som händer.
I det nya avtalet slås det fast att en “konsultation” ska göras den 8 augusti i år, vilket innebär att invånarna i Östtimor ska få säga sitt i denna känsliga fråga. Befolkningen kan välja mellan att acceptera Jakarta-regeringens förslag om ett “särskilt självstyre” för området, eller att Östtimor ska bli en helt självständig stat.
Många människor i Indonesien säger sig vara trötta på hela frågan om Östtimor. Den har splittrat Indonesien internt, men också gett landet ett grundmurat dåligt rykte internationellt, speciellt vad gäller mänskliga rättigheter.
– Regeringen är idiotisk. Varför släpper den inte bara Östtimor, så är problemet löst en gång för alla, säger Mahdar Rifadi, som är aktiv i det nybildade politiska partiet National Mandate Party, NAP.
Andra människor uppger att de känner en slags förlust, även om de medger att regeringen handlat fel och misskött sig i frågan i decennier.
– Ja, Östtimor har misskötts, men ett självständigt Östtimor skulle innebära en katastrof för känslan av nationell gemenskap i Indonesien, säger Peter Gontha, affärsman.
Hans rädslan berör själva brännpunkten i frågan om Östtimor, nämligen risken för att öns självständighet ska utlösa en dominoeffekt och att andra territorier också ska kräva självständighet från centralregeringen i Jakarta. Något som i längden kan bli ett “Indonesiens sammanbrott” i stil med vad som hände Sovjetunionen.
Regeringen i Jakarta motsätter sig självständighet för områdena Aceh och Irian Jaya, där separatistiska rörelser är starka och har opererat i åratal. Denna veckan blev till exempel fler än 30 människor dödade när soldater öppnade eld mot civila i en acehnesisk by, där gerillan är aktiv.
Dessa områden klagar ofta över att Indonesien ger för mycket uppmärksamhet till Östtimor, medan den helt ignorerar de andra territoriernas anspråk på utökat självstyre. Även lugna delar av öriket klagar på att Östtimor får för mycket uppmärksamhet.
– Vi kanske måste ta till vapen för att regeringen ska se oss. Den bryr sig bara om de rebelliska barnen, inte oss som är lydiga, säger Daniel Harryson, som bor på den västra sidan av ön Timor, vilken tillhör Indonesien sedan självständigheten, till skillnad från den östra delen, Östtimor.
Även bland de högsta politikerna har Östtimor börjat bli en tung börda, som man mest vill bli av med.
– Vi tycker att denna “sten i skon” bör vara avlägsnad för år 2000, säger Dewi Fortuna Anwar, som är utrikespolitisk rådgivare till president Bacharuddin Jusuf Habibie.
Malik Fachruddin har flera gånger besökt Östtimor i sitt arbete som statstjänsteman och han är frank när han uttrycker sin åsikt om Östtimor.
– Varje år kostar Östtimor oss massor av pengar. Ingen annan region får så mycket. Om Östtimor blir fritt sparar vi pengar och får dessutom bättre rykte utomlands, säger han.
– Förr gick vi omkring stolta i internationella kretsar. Indonesien var känt som en anti-kolonial nation och alliansfri. Men sedan Östtimor blivit en del av landet, går vi omkring med böjt huvud, säger Harryansah Khairul, som är presschef för Indonesiens utrikesdepartement.
Trots dessa kommentarer hävdar många politiska analytiker att indoneserna oftast, psykologiskt sett, vant sig vid att Östtimor är en del av landet.
Trots att flertalet människor anser att östtimorianerna ska få sina rättigheter tillgodosedda, tycker många att Östtimorfrågan är en intern fråga för Indonesien.
Den ansedda indonesiska tidsskriften Tempo genomförde nyligen en undersökning, som visade att 52 procent av de tillfrågade vill att Östtimor blir fritt utan omröstning, 34 procent vill att Östtimor ska förbli en del av Indonesien och tolv procent vill ha en övergångsperiod med en övergångsregering, som sedan ska följas av en folkomröstning.
Frågan om internationella fredsbevarande trupper i Östtimor har också skapat en upprörd debatt i Indonesien.
Samma undersökning i Tempo visar att 57,3 procent motsätter sig FN- styrkor eller annan internationell närvaro på ön, 40,3 procent accepterar idén. 2,3 procent svarar att de inte vet.
Enligt det avtal som slöts igår, den 5 maj, ska FN snarast skicka en internationell polisstyrka till området för att garanterar freden och dessutom övervaka valet den 8 augusti.
Yogie Soegiarto, anställd vid det statliga flygplanstillverkningsföretaget, IPTN, är upprörd över FN:s närvaro.
– Presidenten har sålt landet till utländska krafter när han bjöd in FN-polisen. Vi har ingen värdighet kvar. Detta är en förödmjukelse. Vi kan separera från vår broder Östtimor, men det ska ske på ett värdigt sätt, säger han.
Men, medan internationell närvaro är en fråga om värdighet för några, är det för östtimorianerna en livsviktig garanti för ett rättvist val. Många östtimorianer fruktar redan att de inte ska våga rösta efter hjärtat på grund av den ständiga närvaron av pro-indonesisk milis. Och den indonesiska regeringsarmén har de inget förtroende alls för.
– Det är ju bara logiskt att de östtimorianska ledarna kräver FN:s närvaro, när vi sett regeringsarméns misslyckanden under så lång tid, säger Hendardi, försvarsadvokat för den östtimorianske motståndsledaren José Alexandre Xanana Gusmao.
Samtidigt som känslorna är starka inför valet den 8 augusti, har indoneserna också ett val att göra den 7 juli. Ett val som de i allmänhet är ännu mer engagerade i, eftersom det påverkar dem själva direkt. De allmänna valen i republiken Indonesien.
(990506) .
