990514 (IPS) – Vid internationella förhandlingar om handeloch investeringar försöker de rika länderna få igenom undantagsklausuler, som ska ta hänsyn till nationella säkerhetsintressen. Men säkerhet är inte enda skälet, enligt flera oberoende bedömare. – Undantagen tillåter nationerna att subventionera företag genom obegränsade militära utgifter, säger Steven Staples, som tillhör ledningen i den kanadensiska organisationen End the Arms Race (Stoppakapprustningen).
– Globaliseringen har skapat nya relationer mellan olika nationer, men också mellan företagen och deras allierade inom militären, säger Steven Staples vid ett möte på temat “Demilitarising the Global Economy” (Avrusta den globala ekonomin) i Haag.
Över 4 000 deltagare från hela världen samlades i veckan i Haag för att uppmärksamma 100-årsdagen av Haag-konferensen 1899, då världens ledare gjorde ett gemensamt försök att främja världsfreden.
Flyg- och försvarsindustrin, där bland annat flera av världens största globala företag finns, som Boeing, British Aerospace och Aerospatiale, subventioneras i stor utsträckning av regeringarna i västvärlden. Företagen är beroende av dessa statliga subventioner för att förbli konkurrenskraftiga på den globala marknaden, menar Staples.
De militära makterna i väst förlitar sig på dessa flyg- och försvarsindustrier för att få tillgång till ny och avancerad teknologi. Men militären märker tydligt av de minskande anslagen till försvaren världen över. Ann Markusen, som är specialist på militära kostnader och försvarsutgifter vid Rutgers University i USA, säger att i hela världen har de militära utgifterna totalt sett minskat det senaste årtiondet. Men på vissa håll ökar just nu de militära kostnaderna, till exempel i Mellanöstern och Sydostasien.
Staples anser att det finns en skarp motsättning i västmakternas sätt att agera vad gäller vapenindustrin. Samtidigt som utvecklingsländer förväntas konkurrensutsätta sina marknader för att i-länderna ska få avsättning för sina vapen, är deras egen vapenindustri beroende av protektionistisk politik och statliga subventioner.
Hur är det möjligt? Staples svar är att de rika länderna förhandlar till sig undantagsklausuler vid internationella överläggningar. Klausulerna ger dem rätten att avvika från liberaliseringskraven när de skriver frihandels- och investeringsavtal med andra länder.
Det vanligaste sättet att subventionera flyg- och vapenindustri i de rika nationerna är att staten helt enkelt gör vapenbeställningar, menar Staples.
Fredrik Heffermehl från International Peace Bureau poängterade att vid Natos 50-årsjubileum i mars i år var samtliga de 40 icke- statliga organisationerna som bjudits in till högtidligheterna vapentillverkare.
– Det säger oss en hel del om vad det handlar om, sa han.
I en rapport från World Policy Institute, säger institutets chef, William D. Hartung, att president Clintons plan att öka anslagen till försvarshögkvarteret Pentagon med 112 miljarder dollar under de sex kommande åren, inte kan motiveras med geopolitiska argument.
– Det finns inga hot mot amerikanska intressen som kan rättfärdiga den största utökningen av försvarsbudgeten sedan Reagans dagar, säger Hartung.
Den amerikanska krigsmaktens nuvarande budget på 276 miljarder dollar per år är dubbelt så stor som den sammanlagda budgeten för krigsmakterna i de länder som ses som USA:s fiender eller tänkbara motståndare, däribland Ryssland, Kina, Irak, Nordkorea, Libyen, Syrien och Kuba, enligt Hartung. Han tillägger att USA och landets närmaste allierade – Nato-länderna, Sydkorea och Japan – i dag står för nästan två tredjedelar av världens totala militära utgifter.
(990514)
.
