000210 (IPS) – Optimism råder i förhållandet mellan Turkiet och Grekland. Myndigheterna i de båda länderna banar steg för steg vägen för en lösning på de brännbara politiska konflikterna. Även de enskilda medborgarna tar egna initiativ för att skapa en ömsesidig förståelse mellan de bådaärkefienderna.
Samtidigt som Turkiets utrikesminister Ismail Cem besökte sin grekiska kollega Georges Papandreu i förra veckan, höll muslimska utvandrare från Grekland och grekiskt ortodoxa kristna utvandrare från Turkiet och deras anhöriga ett unikt möte i Istanbul.
De två folkgrupperna deporterades ömsesidigt 1924 från sina hemländer efter det grekisk-turkiska kriget 1920-1922. Nu bildar grekiska medborgare födda i Turkiet och turkar födda i Grekland – och båda gruppernas barn och barnbarn – en gemensam organisation, Förbundet av deporterade.
– Syftet är att öka människors kunskap och insikt om krig, förnya minnet av en gemensam historia, smärtorna i samband med deportationer och utveckla den kultur folkgrupperna delar, säger Sefer Guvenc, medlem i förbundet.
Utrikesminister Cem kom nyligen hem från Athen efter att ha undertecknat fem avtal med Grekland om vetenskapligt, ekonomiskt och kulturellt samarbete, sjöfart och tullreglering.
Den grekiske premiärministern, Kostas Simitis, har enligt uppgift tackat ja till ett officiellt besök i Turkiet. Om Simitis vinner valet i april, förväntas han bli den förste grekiska premiärministern som besöker Ankara på cirka 50 år.
Relationerna mellan Turkiet och Grekland nådde ett bottenläge då Turkiet 1974 invaderade norra Cypern och grundade en republik där under turkisk militär kontroll.
Motsättningarna lades dock åt sidan när båda länderna drabbades av jordbävningar, och började samarbeta i humanitära insatser och räddningsarbete. Turkiet drabbades i augusti 1999 och 17 000 människor miste livet. Athen lamslogs av en jordbävning en månad senare.
Hur kan två jordbävningar få slut på en evig vendetta mellan två nationer? Enligt journalisten Leyla Tavsanoglu, som bevakar Cems besök i Athen, beror fredssträvan bland annat på starka påtryckningar från omvärlden. Oro i Natos sydöstra hörn ogillas av USA, som vill ha regeringen i Ankaras hjälp för att stärka sin kontroll över oljeresurserna i Kaukasus och Centralasien.
(000210)
.
