000418 (IPS) – Varken politiker, affärsmän eller miljöaktivister tycks vara nöjda med Kanadas första försök att lagstifta för att skydda hotade djurarter.
Det nya lagförslaget hotar markägares och gruvindustrins rättigheter, menar provinsen Albertas nykonservativa regering. Miljöorganisationer kritiserar å sin sida lagförslaget för att vara så svagt att det inte erbjuder något egentligt skydd för utrotningshotade djur eller växter över huvud taget.
Den starka oppositionen kan göra att lagförslaget aldrig går igenom. Abertas regering har till och med hotat att dra den kanadensiska regeringen inför rätta för att få förslaget ogiltigförklarat.
The Species at Risk Act, heter förslaget som lades fram i det kanadensiska underhuset i förra veckan. Det är landets första lagförslag om skydd av djur och växter. Tidigare försök att diskutera saken mellan Kanadas tio provinser omöjliggjordes 1996, när Quebecs regering vägrade ta del i förhandlingarna. Sedan dess har miljöorganisationer i USA och Clinton-administrationen satt hård press på grannlandet för att de ska få igenom en miljölag som motsvarar den nordamerikanska.
Det kanadensiska lagförslaget förbjuder dödandet av djurarter som regeringen anser bör skyddas. Landets olika provinser ska samarbeta med varandra och med markägarna för att se till att lagen tillämpas. En vetenskaplig kommitté ska bestämma vilka arter som är hotade, men det är landets kabinett som ska besluta om vilka som bör ha lagligt skydd.
Företag kan få böta 5,8 miljoner kronor och privatpersoner 1, 5 miljoner om de dödar en djurart som omfattas av lagskyddet. Miljöminister David Andersson anser att lagförslaget är en försiktig balansgång mellan behovet att skydda natur och djurliv och markägares rättigheter.
Men Kevin Scott, chef för det kanadensiska programmet för djurlivsskydd, kallar förslaget en nationell pinsamhet.
– Det ger kanadensare en falsk känsla av att naturen är skyddad, när det egentligen inte görs någonting för att garantera det.
Miljöorganisationer menar att definitionen av vilka arter som är hotade lämnas över till politikerna, eftersom kabinettet har sista ordet. Vissa djur, som belugavalen, är välkända och svåra att ignorera, men många fiskar, reptiler och amfibier riskerar att bli bortglömda. Därför vill organisationerna istället ha en lag där vetenskapskommittén självständigt beslutar vilka djur som ska skyddas.
David Anderson menar dock att det vore oansvarigt att överlåta beslutsfattandet till icke-valda vetenskapsmän som skulle kunna fatta beslut som får allvarliga sociala och ekonomiska konsekvenser.
(000418)
.
