010606 (IPS) – Bangladesh har gått med på att tillåta fackföreningar i sina frihandelszoner. Beslutet har mötts av hård kritik från näringslivet, och inte heller de bangladeshiska fackföreningarna jublar.
Lagen träder inte i kraft förrän år 2004, och företrädare för fackrörelsen påpekar att det inte var av hänsyn till arbetarnas rättigheter som regeringen beslutade sig för att tillåta fackföreningar i frihandelszonerna, som vanligtvis kallas Export Processing Zones, EPZs. Beslutet kom efter påtryckningar från USA.
Sedan 1999 har USA insisterat på att Bangladesh ska tillåta fackföreningar i frihandelszonerna, men regeringen i Bangladesh har satt hälarna i marken, trots att den amerikanska regeringen har hotat med att ta bort de fördelaktiga reglerna för export av textilvaror från Bangladesh till USA och Kanada.
Fackföreningsledaren Abul Basher säger att beslutet att släppa in facket i frihandelszonerna kommer att ge ett bättre skydd till arbetarna och öka produktionen, och M.D. Khurshid Alam, som leder ett fackförbund för arbetare i textilindustrin, säger att Bangladeshs rykte kommer att förbättras när man låter fackföreningar komma in i frihandelszonerna.
Men lokala och utländska affärsmän håller inte med. De säger att med fackföreningar i frihandelszonerna kommer spänningen att öka och fler konflikter att uppstå.
– Genom att tillåta fackföreningar i frihandelszonerna kanske vi dödar gåsen som lägger gyllene ägg, säger en affärsman.
Och Bangladeshs två frihandelszoner har faktiskt lagt en del guldägg genom åren. I Chittagongs frihandelszon, som grundades 1983, finns i dag ungefär 100 företag med 70 000 anställda. Ytterligare 20 företag håller på att starta verksamheter i zonen.
Och i frihandelsområdet Savar, utanför Dhaka, arbetar 40 000 människor för olika företag.
Mer än 5,3 miljarder kronor har hittills investerats i frihandelszonerna.
Representanter för näringslivet i Bangladesh hävdar att arbetarna i frihandelszonerna har bättre arbetsförhållanden än de som arbetar utanför zonerna.
Minimilönerna för arbetare i zonerna är 40 procent högre än de nationella minimilönerna för outbildade arbetare, 15 procent högre för medelutbildade arbetare och 50 procent högre för utbildad arbetskraft, enligt en tjänsteman vid myndigheten för frihandelszoner. Han ville inte framträda med sitt namn.
Företag från 16 länder har hittills investerat i Bangladeshs frihandelszoner, och frånvaron av fackföreningar har varit ett viktigt lockbete. Investerare från Japan, Sydkorea och andra asiatiska länder har redan uttryckt sitt ogillande mot beslutet att tillåta facklig aktivitet.
Även Forest Cookson, president för den amerikanska handelskammaren i Bangladesh, har varit kritisk till den bangladeshiska regeringens beslut. Han sa nyligen att en “hastig introduktion” av fackföreningar i frihandelszonerna skulle vara katastrofalt för Bangladesh.
Han sa också att idén att tillåta fackföreningar inte kommer från den amerikanska regeringen.
– Den kommer i stället från de amerikanska fackföreningarna, som är emot globalisering, sa Cookson.
USA är den största importören av kläder från Bangladesh. Klädesindustrin står för 75 procent av landets exportintäkter.
(010606)
.
