Freetown, 080103 (IPS) – Sierra Leones ekonomi har traditionellt byggt på gruvdrift, främst på inkomsterna från diamantutvinningen, och jordbruket. Ett brutalt inbördeskrig 1991-2000 slog sönder landet och återuppbyggnaden pågår. Ekonomin har vänt sakta uppåt men inkomsterna har ännu inte nått de fattigaste.
Åtta år efter att kriget officiellt förklarades som slut kämpar landet fortfarande med att återuppbygga ekonomin. Sierra Leone har fått beröm från Världsbanken och Internationella valutafonden för de framsteg man gjort efter konflikten men hindren för utveckling är många.
Före kriget exporterade Sierra Leone flera jordbruksprodukter, exempelvis kakao, kaffe, gummi och ingefära. Kriget förstörde mycket av produktionen och distributionen. Experter säger att Sierra Leone har resurser i form av brukbar mark, vatten och rätt klimat för att återigen bli en viktig exportör av jordbruksprodukter men inbördeskriget var ett förödande slag mot en sektor som redan före kriget var på nedgång. I dag ligger infrastrukturen i ruiner. Fattigdomen är kronisk på landsbygden och den privata sektorn verkar sakna förtroende för att göra långsiktiga investeringar. Kriget medförde också att många unga män lämnade landsbygden för att strida vilket har skapat en brist på arbetare i jordbruksdistrikt. Landets nye president, Ernest Bai Koroma, är medveten om det akuta behovet av att återuppliva ekonomin. I sitt första tal i parlamentet i början av oktober sa han att regeringens mål är att tillsammans med den privata sektorn förbättra produktiviteten inom jordbruket genom att erbjuda gödning, hyra ut maskiner och på andra sätt hjälpa landets bönder. – Vi kommer också att uppmuntra till ett skifte från självhushållsjordbruk till kommersiell odling. Produktion för försäljning är en viktig del av regeringens löfte att förstärka ekonomin, sa Ernest Bai Koroma. Gruvsektorn är kanske mer viktig än jordbruket sett till värdet av exporten, men förbättringar inom jordbruket kan få betydelse för en bredare del av befolkningen. Det uppskattas att 75 procent av landets befolkning är direkt eller indirekt engagerade i jordbruk. Ökad produktivitet och odling av kommersiella grödor ses av vissa som ett sätt att få med landsbygdsfamiljer i marknadsekonomin. Förutom problem med övergivna plantager sedan kriget, gamla grödor och brist på verktyg så hämmas jordbrukssektorn i Sierra Leone, liksom andra sektorer, av korruption. Sierra Leone rankas som världens femte mest korrumperade land av organisationen Transparency International. Ett exempel är när landets förre jordbruksminister Harry Will 1997 förskingrade 1,5 miljoner dollar som skulle ha använts till risutsäde till bönder på landsbygden. Han dömdes senare för brotten men fick enbart böta 180 dollar. Handlare och bönder lider brist på information om priser, standard och bristfällig tillgång till marknader. Dessutom behövs ny teknologi för produktion och förädling av ris, kassava, palmolja och andra produkter. Mycket av den teknologi som fanns förstördes under kriget. – Det som behövs är ett sätt att distribuera nödvändig utrustning, att se till att producenter och förädlare får tillgång till service och reservdelar och att de får den ekonomiska möjligheten att köpa eller hyra utrustningen, säger Morie Lamin, som handlar med kakao och kaffe i staden Kenema.
Det gäller även gödningsmedel. Förutom det som delas ut genom olika biståndsprojekt finns det knappt några gödnings- eller bekämpningsmedel att köpa utanför huvudstaden Freetown. En anledning till bristen och en stoppkloss för kommersiell odling är den urusla kvalitén på vägarna på landsbygden. Innan kriget bröt ut 1991 fanns det ett system med lån till jordbrukare. En stor del av lånen gick till större producenter och tillverkare. Merparten av lånen betalades aldrig tillbaka på grund av kriget och det ledde till att låneinstitutionerna kollapsade. Nu har bankväsendet byggts upp efter sundare principer. I dag fungerar det relativt bra men det är svårt och dyrt att få lån. Det gör att många producenter på landsbygden inte har tillgång till krediter och därför inte kan utveckla sin verksamhet.
Men trots alla problem visar statlig statistik att landets ekonomi har växt de senaste åren tack vare investeringar och hemskickade pengar från sierraleonier som bor i utlandet, investeringar i gruvdriften och utländskt bistånd. När den förre Världsbankschefen Paul Wolfowitz besökte Sierra Leone berömde han de framsteg som gjorts. Och Internationella valutafonden skriver att ‘‘Sierra Leone har gjort framsteg mot att säkra makroekonomisk stabilitet”. Nu återstår att se om den påbörjade ekonomiska framstegen kommer att förändra och förbättra livet för landets fattiga invånare.
