Santiago, 050831 (IPS) – Villa Grimaldi, den ståtliga herrgård som under 1970-talet byggdes om till Pinochet-diktaturens mest ökända fängelse, ska åter förvandlas. Den här gången till museum och minnesmärke över offren för diktaturen.
– Den unga generationen bör känna till sanningen, säger Claudio Orrego, borgmästare i Peñalolén, den statsdel i östra Santiago där Villa Grimaldi ligger.
De lokala myndigheterna har tagit initiativet till museet tillsammans med stiftelsen Villa Grimaldis fredspark. Syftet är att hedra minnet av de över 3 000 personer som dödades eller försvann under Augusto Pinochets militärdiktatur. Museet stöds av flera chilenska universitet, den chilenska regeringen, FN:s människorättskommission och andra människorättsorganisationer.
75-åriga Luz Encina, medlem i organisationen AFDD som samlar släktingar till försvunna, har i 30 år krävt att få veta sanningen om vad som hänt hennes son. Mauricio Jorquera Encina var 19 år och studerade socilolgi när han greps i augusti 1974. Ingen har hört av honom efter att han spärrades in i Villa Grimaldi. – Det är omöjligt att beskriva smärtan, oron, de ständiga besöken av säkerhetsstyrkorna och vårt ändlösa letande efter Mauricio. Våra krav på rättvisa har mötts av ointresse, hot och militärregimens byråkratiska labyrinter, säger hon.
– Vi mödrar kommer inte att erkänna att våra barn är döda förrän staten berättar det för oss eller förrän vi hittar deras kroppar.
Därför är det nya museet så viktigt, menar Encina.
– För de som dog, för kvinnorna, barnen och överlevarna. Jag hoppas jag hinner se det färdigt. Vårt land får inte glömma, säger hon.
Villa Grimaldi var det viktigaste av de 221 tortyrcenter som användes av militärdiktaturen, som hade makten i landet mellan 1974 och 1990. Över 3000 personer dödades eller försvann och omkring 30 000 torterades under dikarturen, enligt en rapport från den nationella kommission som utrett politiska flyktingar och tortyr.
Villa Grimaldi kallades för Terranova under diktaturen och styrdes av Pinochets hemliga polis Dina. Efter att Dina hade upplösts 1978 togs administrationen av fängelset över av dess efterträdare.
Rapporter om att Villa Grimaldi användes som tortyrcenter började cirkulera under andra halvan av 70-talet men bekräftades inte av myndigheterna förrän 1991, genom en rapport från sanningskommissionen. Uppskattningar av hur många som hållits inspärrade på centret varierar mellan 2000 och 5000. Eftersom många fångar hade ögonbindel så vet flera av de som överlevt inte var de hölls inspärrade. Herrgården byggdes på 1930-talet och var först ett lyxigt sommarresidens för en rad rika familjer. På 1950-talet köptes byggnadens av Emilio Vasallo som öppnande en tjusig restaurang han kallade Villa Grimaldi. Den tidigare huvudbyggnaden har rivits men flera andra byggnader som användes av Dina finns kvar. Bland annat den tortyrkammare som kallades “casas Corvi”, de celler på en gånger två meter dit fångarna fördes efter tortyren och det torn som användes för att isolera fångar som vägrade att samarbeta.
1997 öppnades en fredspark på området med träd och minnesmärken över offren. 2004 förklarade Chiles utbildningsdepartement byggnaderna som ett nationellt minnesmonument. 56-åriga Cristina Chacaltana är en av de som suttit inspärrade i Villa Grimaldi. Hon greps i april 1975 och hölls i Villa Grimaldi i ett och ett halvt år. – Den här platsen representerar en av de mörkaste sidorna av militärregimen, säger Chacaltana.
Doktor Enrique Peebles är ett annat av diktaturens offer. Han säger att museet kan hjälpa samhället att lära av historien. Det finns fortfarande mycket okunskap och lögner kring diktaturen, menar han. – Militärer som bär ansvaret för avskyvärda mord och andra övergrepp går omkring i frihet än i dag och åtnjuter fortfarande straffrihet, säger han.
