Kanchanaburi, 031215 (IPS) – Till skillnad från länder som Burma och Kina möter pressen i asiatiska länder med en friare mediesituation mindre tydliga fiender. Ofta är problemen mer sofistikerade och subtila.
Indien beskrivs ofta som världens största demokrati. Men landets journalister har i allt högre utsträckning utsatts för repressalier och polisingipanden, liksom juridiska åtgärder från myndigheterna.
Även Thailand är ett land som betraktas som öppet för medierna. Men regeringen med premiärminister Thaksin Shinawatra i spetsen har kritiserats för att undergräva den kritiska pressen och minska friheten för den kritiska journalistiken.
Filippinerna är känt för att ha en av Asiens mest högljudda och fria presskårer. Men det är samtidigt ett land där 14 journalister dödats sedan januari 2001. Bara i år har sju journalister dödats.
Hoten mot mediefriheten kommer i många former. Bortsett från myndighetskontroll kan den handla om hur annonsörer agerar eller om fysiska hot. Eller en kombination av allt detta.
– Den indiska pressen har oförtjänt fått lida fått lida på grund av regeringar som inte accepterat kritik, berättade Nirmala Lakshman, redaktör vid den Chennai-baserade dagstidningen The Hindu i samband med ett forum om medier och demokratifrågor i förra veckan. Diskussionen hade anordnats av den Bangkok-baserade människorättsorganisationen Forum Asia i samarbete med Sydostasiens pressallians, SEAPA.
Lakshman berättade att 100 anmälningar gjorts mot tidningar och tidskrifter i delstaten Tamil Nadu. Enligt henne beror detta på en atmosfär av intolerans för avvikande åsikter.
Även den den respekterade dagstidningen The Hindu har drabbats av delstatsregeringens åtgärder. Fem journalister på tidningen dömdes i november till 15 dagars fängelse av delstatsregeringen efter att man publicerat artiklar som var kritiska mot delstatsministern Jayaram Jayalalithaa. Den sjunde november försökte polisen gripa journalisterna, som innan dess gått under jorden. Senare beslutade högsta domstolen att arresteringsordern skulle upphävas. – Vad värre är med just denna händelse är att det inte bara var yttrandefriheten som attackerades. Hotet om fängelse innebar att individernas grundläggande rätt till frihet också ifrågasattes, säger Lakshman. Även i Thailand har mediesituationen försämrats, menar Kavi Chongkittavorn, biträdande chefredaktör vid Nation Group, som ger ut den engelskspråkiga dagstidningen The Nation. Han menar att det inleddes i samband med att premiärminister Thaksin Shinawatra, kom till makten 2001. Kavi menar att regeringens arbete för att få göra pressen mer foglig och dess metoder för att försvaga medierna har förvandlat landet till en ”ytlig demokrati”.
– Medierna och det civila samhället har avväpnats och splittrats av Thaksin och hans medarbetare sedan januari 2001, säger Kavi. I ett tal den 5 december uppmanade landets kung Bhumibol Adulyadej premiärminster Thaksin att lyssna till kritikerna trots, som han sa, ''att jag vet att premiärministern inte gillar att bli kritiserad”. Kungens uppmaning när det gäller kritiska tidningar löd: – Läs dessa tidningar. Låt dem skriva. När de kritiserar, lyssna på dem. Tacka dem när de säger rätt saker eller säg åt dem att ta det lugnt när kritiken är felaktig. Inför valet 2001, som vanns av Thaksins parti Thai Rak Thai med stor majoritet, tog företaget Shin Corp, som ägs av Thaksins familj, över tv-stationen iTV. Orsaken sades vara rent affärsmässig. Nyligen uttryckte kritiker oro över uppgifter från Thailands börs som visade att fler än elva procent av aktierna i Nation Multimedia Group hade köpts upp av släktingar till landets kommunikationsminister Suriya Jungrungreungkij. Både Suriya och styrelsen för The Nation har förnekat att det fanns politiska kopplingar till inköpen av aktier i The Nation, som varit känd för att bedriva en oberoende och kritisk journalistik.
